Monday 2 March 2009 photo 1/3
|
Till Zandra!
Och några till!
Det kändes så vardagligt, så bra, som om jag helt självklart skulle träffa dig i skolan imorgon, som om ingenting hade hänt, som om du alltid funnits här hos mig.
Jag saknar dig Zandra. Två år och 4 månader har gått. Ändå tror jag hela tiden att jag en dag ska få se dig här igen, lika glad som alltid!
Jag skulle vara en bättre människa om du var här, jag skulle vara mindre ensam. Jag är så ledsen för din skull för allt du missar, allt du inte han uppleva.
Jag kan inte säga att jag sörjer längre, inte på det viset, jag saknar, jag bearbetar och jag genomlider. Men jag antar att det är ett slags sörjande..
Vi saknar dig Zandra! Kom tillbaka. Du behöver inte komma tillbaka för min skull, kom tillbaka för dina föräldrars skull, eller för dina syskons skull, för din egen skull, bara jag har möjlighet att se dig någon gång ibland och se att du är lycklig så är jag nöjd och glad med det. Jag behöver inte mer!
Jag har känt en sån enorm skuld till det som hände, men jag anklagar inte mig själv för det som hände. Men bara det faktum att med två minuter hade jag kunnat ändra allt. Jag vet att det inte finns något jag kan göra nu och att saker och ting inte alls hade sett ut som de gör nu, även om jag haft dig kanske jag inte hade haft någon annan istället. man vet aldrig.
Det var längesen jag skrev av mig såhär, men jag kände att det var dags.
Jag har gått vidare, men det betyder inte att jag har glömt eller slutat sakna, jag har accepterat men inte förstått, jag vet inte vad mer jag kan göra, jag har tagit det med mig och gått vidare, jag har berättat och pratar om det, jag har varnat folk och gjort dem uppmärksamma på hur fort ens liv kan ändras, bara på en dag eller natt, på någon timme, några minuter eller till och med sekunder, det är hemskt. Det går så fort.
Folk blir upprörda över sånt som för mig är skitsaker i mitt perspektiv, men alla har sitt eget perspektiv, det är nog det som är jobbigast, att jag över huvudtaget i såhär ung ålder ska ha ett så stort perspektiv på saker och ting. Jag borde få vara som viken tonåring som helst där det värsta som kan hända är att någon har spridit ett ryckte om en eller att behöva gå ut utan smink. Men jag har ett större perspektiv, så sådana saker rör mig inte på samma sätt.
Dom senaste två åren har på många sätt varit ett helvete för mig, men även väldigt bra, vissa speciella personer har lyst upp mina dagar och hjälp mig igenom allt, och det är jag väldigt tacksam för, och jag tror ni vet vilka ni är, om någon ens tar sig tid för att läsa min predikan.
Tack för allt i alla fall <3
Och några till!
Tack för allt i alla fall <3
Jag älskar dig.
Även om jag inte säger, eller visar det så ofta.. <4
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/shutthefuckup/338210510/