Vers 1

Jag simmar i ett hav vill vinna glimma utan krav
Jag söker efter någonting som jag vill finna i mitt jag
Timmar skingrar denna dag jag lever i en annan tid
Jag vandrar än på samma stig det e samma liv jag handlar i
Förvandlar tid till nostalgi men ey det händer ingenting
Det är samma tankar hela tiden tack till vänner runtomkring
Bläcket rinner väck försvinner jag hinner ta mindre krav
Än idag springer jag runt i denna cirkelstad
Om och om igen e jag tillbaka där igen
Vill kunna känna sympati att den jag hatar är min vän
Men jag pratar här igen och flera gånger har det varit
Som jag inte pallar trycket mina sånger lever farligt
För ångest är min vardag och det här e min behandling
Texten är mitt sätt och jag väntar på förvandling
Kämpar för en sanning som inte verkar vacker
Så jag försöker se dess inre skönhet här på takten

Refräng x2

Den här går ut till er till er som alltid finns till hands
Till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land
När ångesten e stor och inga svar e där att finna
Min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman

Vers 2

När meningen försvinner och funderingarna startar
Fattar jag vårt öde inte eviga på kartan
Trevliga för kakan nu när girigheten flödar
Alla står i centrum och ideligen prövar
Sprider det jag skördar metaforen e charmen
Med sympati för alla som vill sätta nålen i armen
Förbättra går det för larmen blir starkare varenda dag
För många lever här och nu med knarkare som sanna jag
Men ingen vill va med för alla lever för sitt eget
Alla väntar tittar runt men jag vill se det första steget
För jag är inte bättre bara vilsen utan kunskap
Fattar inget innehavar skilsen för ett dumt val
Tills den dag sjungit klart lever jag för detta
Att spotta vad jag känner som min vrede har berättat
Nu i ledet e jag detta klättrar uppåt för att stanna
Känner tiden rusa bortåt varje timma som jag andas

Refräng x2

Vers 3

Livet e hårt fast på olika plan
Vi tuggar fett här i orten medans snor rika barn
Lever i cash bland sedlar och stash och bögbekymmer
Njuter av livet jag e allt för trött på tröga hynder
Som psykar min hjärna vill dyka mot stjärnan från kalabalik
Vill stanna min tid nå himlen för alla vill dit
Jag vet inte vad som väntar vad som kommer att hända
Det gör mig rädd och det ni hör nu är min ånger som bländar
Mitt eget inre som jag slåss med varje dag
Jag kastar loss mitt sanna jag det är ett måste för ett tag
Jag hoppas på förändring men väntar undertiden
På mitt liv jag lever i och sen jag kämpar än i striden
Jag e stämplad övergiven allt jag har e mina toner
Vilket skapar stort intresse från en massa fina horer
Men det här e vad jag kan att smycka blocket med det blå
Så jag känner efter vinden vänder rocken nu och går

Refrän x2

Annons

The photo has no tags

December 2010