January 2009
Midvinternattens köld är hård,stjärnorna gnistra och glimmaAlla sova i enslig gårddjupt under midnattstimmaMånen vandrar sin tysta ban,snön lyser vit på fur
Står där så grå vid ladugårdsdörr,grå mot den vita driva,tittar, som många vintrar förr,upp emot månens skivaTittar mot skogen, där gran o
För sin hand genom skägg och hår,skakar huvud och hätta ---»nej, den gåtan är alltför svår,nej, jag gissar ej detta» ---slår, som han pl&au
Går till visthus och redskapshus,känner på alla låsen ---korna drömma vid månens ljussommardrömmar i båsen;glömsk av sele och pisk och tömPå
Går till stängslet för lamm och får,ser, hur de sova där inne;går till hönsen, där tuppen stårstolt på sin högsta pinne;Karo i hundbots halm
Tomten smyger sig sist att sehusbondfolket det kära,länge och väl han märkt, att dehålla hans flit i ära;barnens kammar han sen på tånalkas att se de sö
Så har han sett dem, far och son,ren genom många lederslumra som barn; men varifrånkommo de väl hit neder?Släkte följde på släkte snart,blomstrade, ål
Då har hon alltid att kvittra ommånget ett färdeminne,intet likväl om gåtan, somrör sig i tomtens sinne.Genom en springa i ladans vägglyser månen på g