Jag är tom. Jag har nålar i mina muskler De krämpar. Och jag hatar. Jag är skör. Jag har sjunkit Djupt, länge, ofta. Och jag hatar. Jag är olycka. Jag har en hel värld Som väntar. Och jag hatar. Jag är ingen Jag är inget. Och jag hatar Det.

Du var tom skulle jag kyssa dig och blåsa in min kärlek till dig tills du var full igen. Jag skulle kyssa dig där nålarna fanns och försiktigt dra ut dem. Skulle massera dina krämpande muskler. Skulle låta dig utlösa ditt hat på mig så att tills slut det inte fanns något mer att utlösa. Jag skulle bygga upp dig bit efter bit, och om det fattades en enda bit skulle jag gärna ge bort mina egna för att göra dig så att du inte skulle fara sönder. Varje gång du det minsta sjunker, lägger jag mig ner och tar tag på dig och lyfter upp dig gång efter gång utan att tröttna. Du skulle igen få utlösa dit hat på mig. Du är inte olycka, till mig ger du bara lycka därför tänker jag försöka göra det så bra som möjligt för dig. Jag skulle göra hela världen åt dig bekväm att vänta. OCh hatet det tar jag emot. Du är allra viktigaste, du är allt. Och jag älskar det.