Friday 24 October 2008 photo 4/4
|
Stämmer verkligen även om jag har tagit bort lite av texten !
Över min döda kropp, jag skjuter när jag söker hopp, men ser dig varje
gång när jag sluter mina ögonlock. Sanningen är den att jag saknar dig
idag, även fast vi har bestämt att inte prata på ett tag. Försöker bara tänka på att allting löser sig, men gråter då och då när det känns som att jag behöver dig. Det var mitt eget fel, jag kunde stannat och chansat även
fast jag inte kunde andas. Men du ska veta att jag tänker på dig varje
kväll, vare sig jag sitter helt själv eller vacklar hem packad någon kväll
eller när som helst. Kändes ganska hemskt för du ska veta att jag tänker
på dig jämt. Vare sig det är en fredag eller torsdag, och tro mig, fan det
kan va ensamt i en storstad.
Så jag stannar kvar ett tag tag och bara tänker tillbaks, massa minnen
som gör en helt sentimental o alla vänner som man lämnade kvar.
Känns ganska tungt nu men jag ska kämpa ett tag. Det regnar idag men imorgon kanske solen skiner, så jag blundar nu och ler åt alla goda tider.
Ser tillbaka nu men svårt att sätta ord på skiten o börjar sakna saker som man alltid tog för givet. Molnen flockades och min himmel blev svart, livet springer
iväg och jag har svårt att hinna i kapp.
Simmar i kallt vatten och krampen är påtagande, kan kännas ibland som mina minnen är svårt skadade. Sjunker ner, under, ner, drunknar i min ensamhet och jag ångrar den dagen som jag lämna er. För jag vill hem men jag vill klara mig själv, det låter ganska galet o de är ganska svårt att förklara det.
Över min döda kropp, jag skjuter när jag söker hopp, men ser dig varje
gång när jag sluter mina ögonlock. Sanningen är den att jag saknar dig
idag, även fast vi har bestämt att inte prata på ett tag. Försöker bara tänka på att allting löser sig, men gråter då och då när det känns som att jag behöver dig. Det var mitt eget fel, jag kunde stannat och chansat även
fast jag inte kunde andas. Men du ska veta att jag tänker på dig varje
kväll, vare sig jag sitter helt själv eller vacklar hem packad någon kväll
eller när som helst. Kändes ganska hemskt för du ska veta att jag tänker
på dig jämt. Vare sig det är en fredag eller torsdag, och tro mig, fan det
kan va ensamt i en storstad.
Så jag stannar kvar ett tag tag och bara tänker tillbaks, massa minnen
som gör en helt sentimental o alla vänner som man lämnade kvar.
Känns ganska tungt nu men jag ska kämpa ett tag. Det regnar idag men imorgon kanske solen skiner, så jag blundar nu och ler åt alla goda tider.
Ser tillbaka nu men svårt att sätta ord på skiten o börjar sakna saker som man alltid tog för givet. Molnen flockades och min himmel blev svart, livet springer
iväg och jag har svårt att hinna i kapp.
Simmar i kallt vatten och krampen är påtagande, kan kännas ibland som mina minnen är svårt skadade. Sjunker ner, under, ner, drunknar i min ensamhet och jag ångrar den dagen som jag lämna er. För jag vill hem men jag vill klara mig själv, det låter ganska galet o de är ganska svårt att förklara det.