En dikt jag tyckte var riktigt intressant!

Så kom du då till sist. Du var en främling,

en mytgestalt som jag hört talas om.

Så många hade målat dina bilder,

men det var bortom bilderna du kom.

Vi trodde du var användbar, till salu.

Vi skrev ditt namn på våra stidsbanér.

Vi byggde katedraler högt mot hemlen.

Men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv.

Du fryser om vi inte griper in.

Du rör vid kroppar, hatar orättvisor.

Du bjuder älskande på moget vin.

Du stiger ut ur tomma gravar.

Du är den vind som säger: Det blir vår.

Du kommer som en flykting över bergen,

du följer oss dit ingen når.

Du är den sång om livet som vi glömde,

den sanning vi förrådde dag för dag.

Jag svek mig själv: Den spegeln som jag gömde

bär dina bråddjup, dina anletsdrag.

Kom närmare. Bli kvar hos oss. Det mörknar

och kanske ljusnar det på nytt igen.

Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast

som sjunger timmen innan gryningen.

Annons

The photo has no tags

July 2011