(Bilderna som kommer nu är från fotografen åt mäklarbyrån)
har säkert egna liknande någonstans men kommer inte åt dem just nu.

Iaf. Här har vi bott i 20 år tills nyligen.

Precis innan pappa blev sjuk höll vi på med att tömma min farmor och farfars hus då de blivit såpass gamla att de måste bo på ett boende för alzheimers och rörelsehinder-relaterade åldersproblem.
Fruktansvärt för farmor som inte riktigt vet varför Magnus inte hör av sig, men ibland vet hon heller inte vem han är heller. Kanske bäst så.

Little did I know att jag skulle bli tvungen att tömma och sälja mitt barndomshem månader senare.

Min pappa, hans bror, deras far och hans far (gammelfarfar ^^) har renoverat och byggt på denna gård i evigheters evighet.
Jag är så fruktansvärt tacksam över att ha växt upp på denna plats.

Det ser ut som en hlet underbar plats att växa upp på. Jättefint!