Igår kom jag hem från sjukhuset. Så inatt fick jag äntligen sova i min egen lägenhet, men eftersom jag har en loftsäng vanligt vis så fick min mamma bädda åt mig i min bäddsoffa istället och hon sover i min loftsäng. Första natten har verkligen inte varit någon hit! Fast det var den inte på sjukhuset heller så. Jag har nog inte sovit så mycket i natt men antagligen slumrat till lite från och till gissar jag. Men vaknade vid 6 att toan kallade på mig och försökte ta mig upp vilket inte var så lätt korsryggen värkte på ordentligt och foten kändes inte så rolig den heller. =(Jag grät och grät av smärtan troligtvis så hade mina värktabletter gått ur kroppen men även med tabletterna så gör det så ont! Fy jag avskyr verkligen detta! Jag skriver från min iphone så ursäkta om inte radbytena fungerar som dom ska. Ja innan nån frågar, det är jag på bilden på väg att sättas in i ambulans helikoptern. Kommer sätta in fler bilder på händelsen sen när jag får bilderna från mamma, hon fotade med sin mobil för hon vet att jag brukar vilja ha sånna bilder.

Jo, jag var med på efterlyst i onsdags.
Ja, jag hade änglavakt!

<3

På kvällen i tisdags så körde jag moped hem från min bror vars hundar jag hade varit hundvakt åt. Plötsligt känner jag en hård duns bakom mig och tror det i nästa sekund svartnade för ögonen för i nästa sekund rullade jag i snabb fart på marken och hoppades bara på att jag snart skulle stanna.

Enligt vad jag har fått berättat för mig så flög jag 50-60 meter i luften och moppen en bit till! Det var på en 70 väg och jag höll vel kanske 55-60 km/t men vi tror att för personen som körde bilen gick det mycket snabbare än 70! När jag väl stannade på marken så förstod jag inte vad som hade hänt, jag hörde bara plötsligt en röst som sa att "det ligger nån här" Där låg jag i diket på mage med min högra arm under mig och kunde inte röra mig, jag kunde bara koncentrera mig på att andas.

Sen kom två ambulanser, polisbilar, en akutbil och kustbevakningen var där. Dom körde in mig i en av ambulanserna då jag frös väldigt mycket. Sen landade ambulanshelikoptern då skjutsade dom in mig i den i stället och så fick jag flyga helikopter till Karolinska sjukhuset i Solna och där har jag fått tillbringa mina dagar tills igår då jag äntligen fick åka hem. Jag klarade mig med skrapsår lite här och var på kroppen men mest blev det i nedre delen av ryggen sen fick jag en spricka i korsryggen och en i högra foten så ja, nu är jag lagom invalid! Får hoppa på kryckor i några veckor men det är endå väldigt skönt att det inte blev värre men tillräckligt ont har jag endå.
Det värsta av allt var att idioten som körde på mig smet från olyckan! Så vi vet inte vem som har gjort det... Blir väldigt chockad när jag tänker tillbaka på minnesbilderna av vad som hände men tänker ändå jag hade änglavakt!

usch, tur att du inte blev mer skadad!

Ja Jag hade verkligen tur.

Ja eller hur? :(

Den är någorlunda hanterbar men visst gör det endå skit ont! Tacka vet jag värktabbletter.
Dom tyckte att eftersom jag kunde gå på mina kryckor och ta mig fram någorlunda så fanns det ingen anledning för mig att behöva stanna längre.
Och jag ville såklart själv hem.

<33

Ja, tack. <3

Ja det känns mycket bättre. Borta bra men hemma bäst! ;)

Jo rehabiliteringen går framåt, men en så länge ligger jag mest i soffan.

okej <3

Det blir det nog. =)