I morse kom jag hem från Finland och nu är min farfar begravd..
Det var riktigt jobbigt och jag grät floder, men det blev iaf en fin begravning och ett fint avslut. Jag saknar honom så mycket, men nu vet jag att han har det bra. Jag hoppas att vi en dag kommer att ses igen. <3

Vila i frid farfar, jag älskar dig!

Du hade iaf turen att känna din farfar. Min farfar dog innan jag ens föddes av lungcancer. Men är varje dag orolig att förlora mina föräldrar. Mamma är 54 och pappa 61. Pappa har en skada i nacken, där nerverna ligger. Vilket påverkar hans hjärna och därmed hela kroppen. Han har fått allt möjligt inom skador och konstiga åkommor som läkarna inte ens vet vad det är för något. Och mamma har jobbat länge och börjar bli väldigt sliten, känner sig ofta trött och har ont. Så som sagt, är väldigt rädd att förlora dem. Dem är nästan allt jag har, och jag är långt ifrån självständig. Vet inte vad jag gör om jag skulle förlora någon av dem. Dem är skilda men jag spenderar väldigt mycket tid med dem. Jobbar med pappa under min fritid och myser med mamma på kvällen.

skönt att det va en fin begravning! Man får gråta massor! :) jag gråter fortfarande över morfar det är så hemsk när någon i sin släkt dör eller någon över huvudtaget =/ <3