October
Sunday 22 March 2009 photo 2/3
|
När jag var liten berättade min lärare om en olycka där någon gjort sig riktigt riktigt illa, låg på marken helt medvetslös och blödde. Hon berättade att en människa hade gått fram, kollar luftvägar, framstupasidoläge, stoppa blödningen, ringer ambulansen Och allt de där. Det mest skrämmande hade dock inte varit allt blod, utan alla människor som bara gått förbi, människor som inte vågade hjälpa till, inte ville eller tyckte att det var deras sak, samtidigt som det ligger en ung människa och håller på att dö vid deras fötter.
Jag bestämde mig för att aldrig bli en sån, en sån som inte vågar gå fram och ta tag i situationen, en sån som tycker att det är bättre att låta någon annan göra det. Jag bestämde mig för att aldrig vara feg, inte när det gällde någon annan människas välmående, men framförallt inte när det gällde mitt eget liv. Jag skulle aldrig backa i en situation för att jag var rädd för konsekvenserna, eller hur det skulle bli, om jag ansåg att det var det bästa jag kunde göra. Jag bestämde mig för att rädslan aldrig skulle hindra mig. Och att jag alltid skulle göra allt för att situationen skulle lösas till något bra, aldrig att jag skulle lämna en situation olöst...
Och visst, det är jävligt jobbigt, jag har varit skrämd till döds, men jag har åtminstone räddat två liv pågrund av mitt avtal med mig själv...om jag aldrig får ut något av det mer, rent fysiskt, kommer jag iallafall rädda mitt psyke och mitt samvete...
Jag bestämde mig för att aldrig bli en sån, en sån som inte vågar gå fram och ta tag i situationen, en sån som tycker att det är bättre att låta någon annan göra det. Jag bestämde mig för att aldrig vara feg, inte när det gällde någon annan människas välmående, men framförallt inte när det gällde mitt eget liv. Jag skulle aldrig backa i en situation för att jag var rädd för konsekvenserna, eller hur det skulle bli, om jag ansåg att det var det bästa jag kunde göra. Jag bestämde mig för att rädslan aldrig skulle hindra mig. Och att jag alltid skulle göra allt för att situationen skulle lösas till något bra, aldrig att jag skulle lämna en situation olöst...
Och visst, det är jävligt jobbigt, jag har varit skrämd till döds, men jag har åtminstone räddat två liv pågrund av mitt avtal med mig själv...om jag aldrig får ut något av det mer, rent fysiskt, kommer jag iallafall rädda mitt psyke och mitt samvete...
Visa toppen
Show footer