Saturday 21 November 2009 photo 1/1
|
SILENT HILL: HOMECOMING
Det har gått 10 år sedan Silent Hill först släpptes till Playstation och serien är nu inne på sitt femte (fast egentligen sjätte) spel i huvudserien. Precis som med det senaste Silent Hill: Origins så är det en amerikansk utvecklare som utvecklat Homecoming till skildnad från de tidigare Team Silent från Japan. Men inte ska spelet förlora några poäng för det dock, nationalitet har inget med spel utveckling att göra.
Handling: Alex Shepherd är en amerikans soldat på väg hem till sin hemby Shepherd's Glen som ligger it utkanten av staden Silent Hill. Väl framme så bemöts han av tomhet då hela byn verkar ha gått upp i rök, när han sedan får veta att hans bror försvunnit spårlöst ger han sig ut på en jakt som leder honom till den fördömda staden Silent Hill där hans innersta brott ska sonas såsom många tidigare...
Storyn är allt utom tunn, precis som dom tidigare spelen så känns varje karaktär utvecklad och komplex på flera sätt. Trots att storyn tappar lite kvalitet mot slutet så känns det som en välskriven historia enda från början. Dock så kunde ett par av karaktärerna i histoien fått lite mera tid på scen än vad dom fick, särskillt Wheeler som är en av mina favorit karaktärer i spelet.
Spelsystem: Homecoming ändrar mycket från dom tidigare spelen. Kameran har fått ett lite mera Resident Evil 4 stuk mot sig tillsammans med ett väldigt välgjort siktesystem. Stridssystemet utanför skjutvapen är väldigt välgjort och påminner lätt om ett förbättrat system av det som användes i Prince of Persia 3D. Kontrollerna är som vilket annat modernt skräckspel, förutom Alone in the Dark, som helst med klassisk WASD+Mus/Styrspaks styrning.
Inventory system är väldit förenklat, vilket är trevligt men känns lite dumt på sina ställen. Boss fighterna är placerade väldigt väl och har alla en ganska jämn variation på sättet dom ska handskas med. Spelet har även ett fåtal Quick Time Events (QTEs) för att undvika attacker i sista sekunden, men dom känns långt ifrån tvingade utan känns väldigt naturliga.
Presentation: Grafiken är inte det bästa vi sätt i genren då både Alone in the Dark, Condemned 2 eller Resident Evil 5 är snyggare, men det betyder inte att det inte ser bra ut. Karatärerna är väldigt väl detaljerade och har en viss realism känsla som många andra modeller i spel misslyckas med. Dock så är inte miljöerna lika övertygande, trots att stora och små detaljer finns överallt.
Mycket av designen känns inspirerad av Silent Hill till Playstation och även Silent Hill filmen från 2006, särskillt när man tar steget in i 'Otherworld' där dom värsta farorna befinner sig. Även Nurse, Swarm och Boogeyman lånar starkt från filmens motsvarigheter i utseende.
Musiken är väldigt blandad. Akira Yamaoka gör som alltid underbar musik för att få rätt atmosfär och Mary Elizabeth McGlynn vet alltid hur man ska framföra en Silent Hill låt, och det märks även här. Men mycket av bakgrundsmusiken känns återanvänd och ibland väldigt lam i jämförelse med tidigare spel.
Men då vi talar om ett skräckspel så finns det ju en viktig sak att tala om. Är Homecoming ett läskigt spel? Svaret är; till viss del. Början är alldelles fantastiskt rysande och det håller i sig ett bra tag, men när man går lite mer än halvvägs igenom spelet börjar det tappa lite av gnistan. Det går över lite mer till att försöka äckla spelaren än att skrämma den, detta gäller särskillt dom två sista bossarna i spelet. Men det är bra mycket läskigare än många andra spel i genren idag.
Homecoming behåller självklart också en av dom viktigaste Silent Hill elementen. Olika slut beroende på dina val i spelet. Dock så är valen väldigt uppenbara till skildnad från till exempel Silent Hill 2 då jag nästan alltid blir förvånad vilket slut jag får, fast det kanske bara är jag.
Slutsats: Silent Hill: Homecoming är ett väldigt bra spel, det kanske inte är det bästa i serien men det håller en väldigt hög klass och kan nog leta sig till första plats på vissa personers lista. Om du är intreserad av skräckspel eller Silent Hill så är det ett måste att pröva.
Handling: 8.0 Spelsystem: 8.5 Presentation: 7.5
Slutgiltlig poäng: 8.0
TEXT AV TORBJÖRN ‘TOBBII’ KARLSSON
www.silenthill.com
Slutgiltlig poäng: 8.0
www.silenthill.com