där likmaskarna dansade som negrer på min gravsten kolerean har slagitr ut igen endast gunill kom undan i sina röda klackeskor hon slog kolerrean med sådan kraft med sin medecing tyngda handväska i lääääääder gammalt fint mjukt läääder använt till frotte nött och manglat till siden sprött som mänsko kött, hon måålade sina läppar rööööda på kvällen för att vin passade bättre då sedan tog hon på sig vackra svarta sammets kläder som döden och svajade igenom alla rummen i sin tvåa ooooh sicken afton min kääära vilka otroliga ben du har kanske vill du komma och sitta här hos mig i min hascdimma och lyssna på den själfulla jazzen älskling lilla rara underbara gunilla ser du mörkret? när klockan slagit midnatt vet varenda en i stan att det är dags att gå ut för att komma in någonstans så man trippade kilande över kullerstenen och spanade avvaktande efter trubbel se där stod en gammal prostituerad i dörröppningen och där en gammal sinnesjuk man med ölkorvar tvinnade runt magen vulgärt vulgärt vad som täcks i natten. lugnt och metodiskt men världsvant dramatiskt en vändning hennes klack går av fastnar i mörkret i döden, den tunga käran når hennes fotleder hon stönar av upphetsningar tänk vilken fasa som kändes när kungen dog av gift oh tänk den som voro gift av mandelblommor och violer endast dem har inträde till den magiska dalen. vin vin vin med spår av rött med en spegelbild av en gammal tant läppstift läppstift läppstift med spår av rött. beiga nylonstrumpor snidade och spända över huden falukorv i all sin prakt i dagens skänk, tänk den som vore klok och spelade jazz, jazz jazz i dimman av cigarrer i toner av gud huvudet vajade som sverige flaggan brinner över staden i mörker ljust ljust tänkte horan ljust så här dags. 50 riksdaler och även dåren får vara med.

när skulle du uppträda på saga?