Saturday 9 August 2014 photo 1/1
|
En av mina största rädslor är att dö utan att ha lämnat några intryck. Att ingen kommer känna mer för min död än en initiell chock/sorg. Att jag kommer glömmas bort så snart första vågen är över, efter begravningen. Att jag kommer bli den där personen som folk tycker "det var synd, men sånt är livet".
Jag tror inte att jag är ingenting. Jag har vänner som jag vet värderar mig och min existens. Som jag KÄNNER värderar mig. Men ändå är jag rädd. Jag vill inte bli bortglömd eller den man tänker på utan varken känsla eller egentlig tanke. Även när jag är borta vill jag att folk tänker på mig och KÄNNER nånting - att blotta minnet av mig ger ett leende på läpparna, en grimas, ett skratt, en rynka mellan ögonbrynen, en djup suck, en fnysning... Att det inte bara går likgiltigt förbi.
Men för att bli ihågkommen måste man synas eller höras. Och jag är än mer livrädd för konflikter. Ansikte mot ansikte kan jag ta det för där blir det en annan diskussion, men på internet - där jag oftast är nuförtiden - är det en kamp varje gång jag ger en öppen åsikt. Varje gång jag öppnar mig för det publika känns det som om någon tar ett tag om hjärtat på mig och långsamt sluter näven. Kniven mot strupen. Magen kallnar. Det blir svårt att andas och än svårare att tänka. Allt måste vara perfekt formulerat för att få fram så mycket styrka i uttalandet som möjligt, medan det fortfarande är så fritt från konfliktkrokar jag bara kan göra det. Oftast innebär det att jag inte säger något alls.
Jag är konflikträdd, så till den grad att jag hellre har mina få vänner än sträcker mig ut med åsikter som kan ge mig fler, av rädsla för att få armen avkapad av de som inte håller med.
Jag är rädd att bli ett spöke för människor efter min död. 'Out of Sight, Out of Mind'. En blek existens, någon som aldrig gjort något värt att berätta om.
Motsattsrädslor som strider mot varandra. Gotta love it.
Annons
Geo tag
Camera info
Camera iPhone 5c
Focal length 2 mm
Aperture f/2.4
Shutter 1/30 s
ISO 80
Comment the photo
indigoparaflax
Mon 1 Sep 2014 11:37
Vi har samma typ av rädslor fast av olika orsaker. Jag är rädd för att dö innan jag lyckats göra något med mitt liv - jag vill inte vara den som bara är halvdan och halvgjord, som bara kommit halvvägs och som aldrig gjorde klart något. För sådan vill jag inte bli ihågkommen som :(
Och angående konflikterna... jag kan ju berätta hur jag själv förhåller mig till konflikter, både IRL och över nätet. Vet inte om det kommer att hjälpa dig, men det har hjälpt mig enormt.
1) Det är okej att vara oense. Man kan tycka olika och ändå vara bästa vänner. Tidigare trodde jag att man aldrig någonsin fick tycka olika från någon annan, att det var en dålig sak, men jag kan tycka att Firefly är bästa serien och min kompis tycker att det är den värsta någonsin, och vi kan ändå umgås. Kanske inte se Firefly ihop, men you get the idea. Att tycka olika är inte nödvändigtvis en dålig sak.
2) En diskussion är inte hela världen. Uttrycker man en åsikt på ett forum och får mothugg, kan man antingen välja att förklara varför man har den åsikten, lyssna på vad de andra har att säga, eller rycka på axlarna och klicka sig vidare. Av alla miljoner människor som rör sig på internet varje dag, är det nog bara en pisskvätt av dem vars åsikter som faktiskt betyder något, så låt inte resterande procenten get to you.
3) Se varje diskussion/konflikt som något att lära dig något nytt av. Även om du kanske vet allt om frimärkssamling (som ett exempel ;D) och personen som har andra åsikter än dig vet absolut ingenting, så finns det antagligen någonting man kan lära sig av den. Om inget annat hur idioter resonerar. Det är bra att veta, for future references.
4) Känn dig aldrig underlägsen. Du kan erkänna att du haft fel om något, utan att känna dig slagen. Låt ingen annan trycka sina åsikter i ansiktet på dig, som om det vore självskrivna naturlagar. Var lugn, be om källor om någon kommer med påståenden de själva tycker är fakta (detta skiljer tumblr-åsikter från vettiga åsikter), och var aldrig nedlåtande eller dumförklarande i ditt eget framförande = folk kommer att se dig som den mer mogna och vettiga personen i en diskussion.
5) Ge inte åsikter om du inte är ombedd att ge dem, eller personer verkar inställda på att vilja ha en öppen diskussion om saken. De som uttrycker starka åsikter på nätet gör det antingen för att de a) vill skapa reaktion, b) tror sig ha fullkomligt rätt och alla andra har gruvligt misstagit sig och är därför idioter eller c) vill skapa reaktion. I inget av fallen är det lönt att säga emot. Däremot tycker jag det i sådana fall är helt okej att ifrågasätta. Om person A älskar att skjuta på kaniner med slangbella och skryter om det på nätet är det ingen idé att go: "jag tycker du är hemsk och vidrig, du borde hängas, sluta upp med det genast!" utan snarare go: "varför skjuter du på kaniner?"
"Jag tycker det är kul."
"Varför tycker du det är kul att göra illa andra, försvarslösa djur?"
Antingen: "För jag bara gör det" <---ingen idé för fortsatt diskussion, personen är låst och har enorma problem.
Eller: "För... jag vet inte. Ingen har sagt att det är fel/min brorsa gjorde det/jag har inget annat att skjuta på."
"Och bara för att din bror gör det gör det okej för dig att göra detsamma?", osv.
Bara genom att personen får komma till självinsikt eller komma fram till slutsatser på egen hand, kommer den kunna ändra sig. Folk är bra mycket mindre benägna att ändra sina åsikter eller sina sätt om andra skriker på dem att de måste.
6) Diskutera aldrig saker på tumblr.
Tumblr is the devil's spawn.
Tumblr är samlingsplatsen för sjuttonåringar som aldrig gått ur skolan och vars enda kunskapsgrund är rebloggade tumblrinlägg.
Jag har aldrig i mitt liv varit med om sådana idiotiska diskussioner och helt galet överkänsliga människor som tar allt bokstavligt och personligt, som när jag gick med i tumblr.
Vill du uttrycka åsikter, gör det var som helst förutom på tumblr. Ingen kommer ändå förstå vad du menar för alla är så uppe i sig själva och sin egen förorättelse och sina egna skyldigheter att du lika gärna kan grabba första bästa trettonåring på stan och försöka föra någon vettig konversation med dem.
These are the rules I live by. För mig fungerar de ypperligt, jag har lärt mig massvis och undvikit än fler galna diskussioner. Du har rätt till dina åsikter och du borde inte vara rädd för att få ha dem, det gäller bara att handskas med dem på rätt sätt :3 Så lär du dig nog snart att det inte är farligt eller jobbigt, det tror jag!
Och angående konflikterna... jag kan ju berätta hur jag själv förhåller mig till konflikter, både IRL och över nätet. Vet inte om det kommer att hjälpa dig, men det har hjälpt mig enormt.
1) Det är okej att vara oense. Man kan tycka olika och ändå vara bästa vänner. Tidigare trodde jag att man aldrig någonsin fick tycka olika från någon annan, att det var en dålig sak, men jag kan tycka att Firefly är bästa serien och min kompis tycker att det är den värsta någonsin, och vi kan ändå umgås. Kanske inte se Firefly ihop, men you get the idea. Att tycka olika är inte nödvändigtvis en dålig sak.
2) En diskussion är inte hela världen. Uttrycker man en åsikt på ett forum och får mothugg, kan man antingen välja att förklara varför man har den åsikten, lyssna på vad de andra har att säga, eller rycka på axlarna och klicka sig vidare. Av alla miljoner människor som rör sig på internet varje dag, är det nog bara en pisskvätt av dem vars åsikter som faktiskt betyder något, så låt inte resterande procenten get to you.
3) Se varje diskussion/konflikt som något att lära dig något nytt av. Även om du kanske vet allt om frimärkssamling (som ett exempel ;D) och personen som har andra åsikter än dig vet absolut ingenting, så finns det antagligen någonting man kan lära sig av den. Om inget annat hur idioter resonerar. Det är bra att veta, for future references.
4) Känn dig aldrig underlägsen. Du kan erkänna att du haft fel om något, utan att känna dig slagen. Låt ingen annan trycka sina åsikter i ansiktet på dig, som om det vore självskrivna naturlagar. Var lugn, be om källor om någon kommer med påståenden de själva tycker är fakta (detta skiljer tumblr-åsikter från vettiga åsikter), och var aldrig nedlåtande eller dumförklarande i ditt eget framförande = folk kommer att se dig som den mer mogna och vettiga personen i en diskussion.
5) Ge inte åsikter om du inte är ombedd att ge dem, eller personer verkar inställda på att vilja ha en öppen diskussion om saken. De som uttrycker starka åsikter på nätet gör det antingen för att de a) vill skapa reaktion, b) tror sig ha fullkomligt rätt och alla andra har gruvligt misstagit sig och är därför idioter eller c) vill skapa reaktion. I inget av fallen är det lönt att säga emot. Däremot tycker jag det i sådana fall är helt okej att ifrågasätta. Om person A älskar att skjuta på kaniner med slangbella och skryter om det på nätet är det ingen idé att go: "jag tycker du är hemsk och vidrig, du borde hängas, sluta upp med det genast!" utan snarare go: "varför skjuter du på kaniner?"
"Jag tycker det är kul."
"Varför tycker du det är kul att göra illa andra, försvarslösa djur?"
Antingen: "För jag bara gör det" <---ingen idé för fortsatt diskussion, personen är låst och har enorma problem.
Eller: "För... jag vet inte. Ingen har sagt att det är fel/min brorsa gjorde det/jag har inget annat att skjuta på."
"Och bara för att din bror gör det gör det okej för dig att göra detsamma?", osv.
Bara genom att personen får komma till självinsikt eller komma fram till slutsatser på egen hand, kommer den kunna ändra sig. Folk är bra mycket mindre benägna att ändra sina åsikter eller sina sätt om andra skriker på dem att de måste.
6) Diskutera aldrig saker på tumblr.
Tumblr is the devil's spawn.
Tumblr är samlingsplatsen för sjuttonåringar som aldrig gått ur skolan och vars enda kunskapsgrund är rebloggade tumblrinlägg.
Jag har aldrig i mitt liv varit med om sådana idiotiska diskussioner och helt galet överkänsliga människor som tar allt bokstavligt och personligt, som när jag gick med i tumblr.
Vill du uttrycka åsikter, gör det var som helst förutom på tumblr. Ingen kommer ändå förstå vad du menar för alla är så uppe i sig själva och sin egen förorättelse och sina egna skyldigheter att du lika gärna kan grabba första bästa trettonåring på stan och försöka föra någon vettig konversation med dem.
These are the rules I live by. För mig fungerar de ypperligt, jag har lärt mig massvis och undvikit än fler galna diskussioner. Du har rätt till dina åsikter och du borde inte vara rädd för att få ha dem, det gäller bara att handskas med dem på rätt sätt :3 Så lär du dig nog snart att det inte är farligt eller jobbigt, det tror jag!
Sjazna
Mon 1 Sep 2014 22:33
Tack för tipsen ^^ Alla kommer nog inte hjälpa så mycket, men jag kommer definitivt ha dem i åtanke.
Problematiken med min konflikträdsla är att när jag väl är i själva konflikten så är det inte längre något problem - motstridigt nog. Men just den där grejen att det KAN KOMMA ATT BLI en konflikt får mig att må illa, minst sagt. För närvarande resonerar jag oftast med mig själv om frågan över 'varför bryr du dig om det överhuvudtaget?' (dvs 'vad är du egentligen rädd för?') och så försöker jag resonera bort det.
Mycket handlar om att jag vid flera tillfällen fått markerat att 1) mina åsikter är inte önskvärda eller värda någonting, och 2) kan jag inte backa upp dem med en vägg av fakta och avsikter och solida resonemang så har jag inte rätt att yttra mig.
Jag har inte särskilt mycket emot att bli ifrågasatt - för det är viktigt och utvecklande, samt ger tillfälle till självinsikt och övervägan - men att bli nerskjuten som ovärdig eller inte tillräcklig, eller än värre inte få någon respons alls, är helt klart värsta delen för mig.
(och tursamt nog, på en annan notis, har jag lyckats undvika större delen av den rent ut sagt överkänsliga delen av Tumblr. Till större delen.)
Problematiken med min konflikträdsla är att när jag väl är i själva konflikten så är det inte längre något problem - motstridigt nog. Men just den där grejen att det KAN KOMMA ATT BLI en konflikt får mig att må illa, minst sagt. För närvarande resonerar jag oftast med mig själv om frågan över 'varför bryr du dig om det överhuvudtaget?' (dvs 'vad är du egentligen rädd för?') och så försöker jag resonera bort det.
Mycket handlar om att jag vid flera tillfällen fått markerat att 1) mina åsikter är inte önskvärda eller värda någonting, och 2) kan jag inte backa upp dem med en vägg av fakta och avsikter och solida resonemang så har jag inte rätt att yttra mig.
Jag har inte särskilt mycket emot att bli ifrågasatt - för det är viktigt och utvecklande, samt ger tillfälle till självinsikt och övervägan - men att bli nerskjuten som ovärdig eller inte tillräcklig, eller än värre inte få någon respons alls, är helt klart värsta delen för mig.
(och tursamt nog, på en annan notis, har jag lyckats undvika större delen av den rent ut sagt överkänsliga delen av Tumblr. Till större delen.)
indigoparaflax
Mon 1 Sep 2014 22:41
Uh, ja men det förstår jag. Vem vill väl säga något om man blir tillsagd att det man säger inte gör någon skillnad eller ens är av intresse? :( Då får du helte nkelt bara prata med folk som faktiskt vill höra vad du tycker ;D ;D
indigoparaflax
Sat 9 Aug 2014 16:45
@indigoparaflax
Pingar här så att jag kan skriva kommentar på datorn och make any sense with it.
Pingar här så att jag kan skriva kommentar på datorn och make any sense with it.
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sjazna/518616159/