Jag känner mig så oseriös på bdb, något jag är typ i ganska mycket också... Det blir fula bilder med spontana texter som jag inte brukar läsa igenom. Jag skriver så mycket skit, och ni läser så mycket skit, sånt livet är till för huh? :)

Jag är på bra humör idag, jag är på ett läskigt accepterande humör. Jag tycker inte om att inte ha någon makt i vad som kommer hända härnäst, men det är ganska härligt också då man har lärt sig hur man gör. Som att ha en ledig dag efter månader av slit. Först kommer rastlösheten -Jag kan inte bara sitta här, jag har så mycket att göra!!!- men sen då man lärt sig att slappna av så är det de bästa som hänt på länge.

Min hjärna accepterar, om än med sorg, att livet går vidare med eller utan gamla vänner och gamla tider. Att man kanske inte passar ihop med dom man tyckt om så länge och fortfarande tycker om. Jag får nästan panik. Men vad kan jag göra åt det mer än att sitta och hoppas på att det inte är sant, jag kanske bara lär mig själv en inre läxa.

Hoppas Hoppas Hoppas

Börja leva igen Leila

Skriker mina försummade vänner, musiken som jag lyssnar på, blocken jag skriver i

och inte minst Jag själv.

Jag känner mig ganska redo. Utan press från skolan eller från någon så går det som det går. Men jag känner mig ganska redo för vad som än kommer, för jag vet att det kommer att komma något snart. Inte mycket positivt har hänt sen skolstarten. Framför allt inte i mitt huvud. Men nu ska jag göra något åt det. Eller någon kommer göra något åt det, troligtvis mitt undermedvetna.

"Du kan dränka dig i minnen

eller litervis med vin

du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn

men allt är gjort"

ja , sant :) tackar!