Vi fixade trädgårdslandet till stugan idag. Jag skulle vilja ha en Enok get där, men det skulle kanske bli lite komplicerat.

Jag är jättenervös inför imorgon, även fast jag inte har någon stor roll i konserten, men grejen är att vi kan det ju inte, det är alldeles för dåligt repat och det kommer bli kaos. Det pinsammaste skulle vara om någon låt failar så mycket att vi måste starta om. shit. jag får nog repa mitt lite extra.

Den här sista veckan blir fylld av avsked. Det jobbigaste som finns.

Troligtvis den sista fiollektionen i hela mitt liv
Kanske den sista musiken jag spelar i skolan
Sista dagarna jag kommer umgås med klassen någonsin
Sista hälsningen någonsin till Linda
Sista hälsningarna på väldigt länge till alla andra lärare
Sista dagarna på Tegs Cenralskola
Sista gången jag sitter i bänkarna på tegskyrkan i väntan på sommarlov
Sista gången jag ser insidan av mitt skåp
En av de sista gångerna jag kommer gå till stan med Henrik och Herman
Sista gången jag kommer stå på scenen i aulan
Sista gången jag kramar merparten av mina klasskompisar

Jag har gått i musikklass i tre år och det skolbytet har nog varit det bästa val jag någonsin gjort.Nu slutar jag i fiol och musikklass. Jag kommer kanske plinka på pianot eller gitarren någon gång emellanåt och kanske, max två gånger per år, kommer jag även ta upp fiolen ur den dammiga lådan för att spela ett par osäkra falska toner som om jag har tur låter som en melodi. Min fiollärare sa i onsdags att jag har potentialen att bli yrkesmusiker, yrkesviolinist. Men nej, jag har inte det tålamodet och engagemanget att träna mer än 20 min i veckan och på det sättet kommer man ingen vart. På torsdagskvällen blir mitt avsked till mig själv som musiker.

Lärare, det är människor som jag vill förstå mig på. Lärare har för mig varit som en uppslagsbok som man hämtar information ur, ända tills den senaste terminen. Mitt och Gabbans beslut att sitta längst fram i klassrummen har inte gett mig en nördstämpel och sjunkande självförstoende, utan det har lärt mig att lärare har lika mycket känslor och är lika mänskliga som alla andra. Det har jag seriöst inte tänkt på förrän under de senaste månaderna. Det är inte ofta man får höra detaljer ur en lärares privatliv, utan relationen till en lärare byggs upp på helt andra grunder. Det är respekten och kompetensen som är avgörande, en lärare är någon man ska se upp till. Jag har respekt för alla mina lärare som har kompetens men efter tre av de åren som man förändras mest ändras det hur mycket man ser upp till dom. Just nu har jag satt mig i en position där jag är i samma höjd som dom, Jag lyssnar på vad dom säger och väger deras argument och åsikter noga, men nu väger mina egna erfarenheter och åsikter lika tungt. Inte tyngre, som vissa ungjävlar tar sig rätten till , och inte mindre, som om jag var värd mindre. Ålder är trots allt bara en siffra. Den här vägningen gör att lärarna blir medmänniskor, kanske till och med vänner, istället för en klump vuxna som försöker styra ens liv. Det jobbiga med den här insikten är att trots hur mycket och bra jag än argumenterar för mina åsikter så har åldern fortfarande en stor betydelse för vårt samhälle och därmed är inte mina lärare mina vänner, utan i framtiden kommer dom vara mina före detta högstadielärare. Därför kommer trosdagen även vara ett avsked av alla de lärare som har gett mig så mycket, så mycket. Och hur fan är det möjligt att kunna tacka dom nog.

Och det sista avskedet. Som kanske redan är påbörjat=
Att bryta med alla gamla vanor som följt mig i tre år. Att gå 20 min från ridvägen till skolan varje dag. Att gå tillbaka till stan igen, ensam eller med vänner. Att sitta kvar i våra sunkiga korridorer bara för att man skrattar för mycket för att kunna gå ordentligt. Att öppna skåpet på morgonen, som alltid är tusen gånger mer städat än rummet som jag lämnade på morgonen. Att kolla på vårat schema, som byts ut igen till hösten. Att sitta i vår matsal, Att slå på gong-gongen. Att kolla efter Henrik, att höra Hermans röst även fast man är på andra sidan skolan. Att laga mat i hemkunskapen. Att sitta och sy och vara omtyckt även fast man inte gör någonting vettigt på lektionerna. Att hälsa på Per. Att leta efter lediga datorer. att kolla klockan utanför biblioteket. Att sitta i gungan, Att sitta på fotbollsplanen, Att sitta i omklädningsrummet, Att sitta i källaren, Att sitta vid skåpen, Att sitta i klassrummet, Att se varandra i ögonen. Hejdå, Adjos, goodbye. Fenito.

Skolavslutningen koller bli ett inferno av svarta tårar och rinnande näsor. Men jag är lycklig.

Det här får mig att bli så vemodig.