May
Saturday 30 January 2010 photo 1/1
|
Okej så jag är ganska säker på att jag har har någon ond "aura" liggandes runt mig. Jag ska inte klaga, jag ska bara uttrycka fakta inom det här området.
2006, 16 år för er som inte vet. Så fick jag ta beslutet om min islandshäst skulle tas bort för att det skulle vara mer humant och han skulle lida mindre. Han hade kraftig inflammation i båda bakbenen på två huvudsakliga leder, både haserna och knäna. Det fanns två alternativ, antingen ge honom ett liv som skulle innebära en ytterst liten hage där han knappt kunde röra sig och plus att hans exem var illa att han blev varje år tappade all man och svans och fick stora sår, eller ta bort honom. Blev valet "enkelt" för mig.
Inte nog med det. Samma år, samma tidpunk hade min mindre pony en ytterst svår infektion i luftvägarna och munnen och svarade inte alls mycket på medicinerna så stod jag inför samma val igen. Antingen ett liv med andningssvårigheter, hostningar så hon får upp slem, och verk av att bara äta, eller ta bort henne. Jag valde att det var mer humant att låta henne få "somna" in.
2008 övervägdes det om min shettlandsponny som hade och grejade med skulle tas bort på grund av upphaknignar (patella upphakningar mer specifikt) i bakbenen skulle tas bort då det var så illa att han somliga dagar inte kunde röra bakbenen normalt alls. Dock hade han större möjligheter med det och med rätt behandling kunde han få ett "gott liv" i slutändan. Jag valde hur som helst att om så inte var fallet skulle han tas bort. Dock såldes han till någon där jag hoppas de förstår sig på hur hans ben fungerar.
2009-2010 Min fjärde häst, må låta mycket men jag fick honom som "pensionerad" travhäst och som inte var värt ett öre ens för slaktmänniskorna. Han var svårt och speciell men verkade hel i kroppen. Som de flesta vet åkte jag till Australien för studier i september 09, i december halkade han på en isfläck som skapade sådan extrem sträckning i ryggen att han fick tas till veterinär. Där sa de att om de inte blev bättre efter 1 månad så skulle skadan förmodligen sitta i resten av hans liv och att det låg över en gammal skada som vi inte vetat om innan. Jag fick åter igen ta beslutet om vad som skulle göras. Här var det dock fler som rent av pushade mig till beslutet om att ta bort honom innan han ens varit hos veterinären, det gjorde mig lite sur men inget jag inte kunde hantera. Jag har dock bestämt mig för att han ska få somna in han också eftersom det tydligen är så illa att han inte vill bli rörd på ryggen och inte kan gå normalt alls.
Det som har varit jobbigast med allting är att jag på något sett vetat innan att något illa skulle ske. Jag har känt det, och trots att folk säger att jag överragerar så tycks jag ha rätt. Jag uttryckte en extra stor oro för travaren innan jag for och mycket riktigt hann jag inte ens vara borta 3 månader innan helvetet satte igång för mig. Inte nog med det känner jag stort ansvar över att sitta på andra sidan jorden och inte kunna vara där och ta hela ansvaret istället för att känna att andra besväras av mina "bördor" ...
Nåja, jag har lärt mig något av situationerna och jag tror inte jag ger mig in på samma väg igen med varken häst eller ridning något mer. Jag ser det som ett avslutat kaptiel i min bok och kommer inte satsa på något liknande något mer.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skeptikern/440130294/
Visa toppen
Show footer