"Jag har skurit mej själv många många gånger, men den här gången är annorlunda. Jag får inte ut något längre av att bara skära upp mina armar, det räcker liksom inte. Smärtan sitter mycket längre in, långt långt in.
Jag står framför spegeln och stirrar på mej själv. Knäpper långsamt upp min bh och låter den falla till golvet. Helvete, dethär är så korkat. Måste vara det mest korkade jag någonsin gjort, men jag vet inte hur jag ska klara mej annars. Jag kan liksom inte leva med nåt som gör så otroligt ont.
Min teori känns ganska logisk, jag måste bara hitta ett sätt att bryta mej in i mej själv och ta bort det som gör ont. Nu, fort. Så det försvinner. Ungefär som när man tar bort blindtarmen, det går inte att stå ut med smärtan så man öppnar helt enkelt upp kroppen och tar bort den. Tar bort smärtan. Det är logiskt. Ganska enkelt egentligen, simpel logik.
Jag tar kniven i handen. Den är sjukt vass och jag ett ögonblick blir jag rädd. Men jag ska bara ta bort smärtan, det kommer gå snabbt. Sen kommer allt bli bra igen, bara jag gör det snabbt.
Placerar kniven mot mitt bröst. Lite åt vänster, det är där det sitter, hjärtat.
Jag måste ha ut smärtan, måste skära bort mitt hjärta. Sen blir allt bra igen, smärtan kommer vara borta som om den aldrig funnits. Simpel logik.
Jag drar efter andan, vänder upp kniven, och hugger. Rakt in. Så djupt jag kan."

Annons

The photo has no tags

November 2010