Jag mår bra men flera i min omkrets har haft det rejält tufft och känslomässigt jobbigt av olika anledningar. Har funnits där och stöttat, delat med mig av min egen krokiga väg och erfarenheter så gott jag kunnat men det gör alltid ont att ta del av tvivel på livet, hopplöshet och förtvivlan men det tillhör helt enkelt och jag vill finnas där och stötta.

Viktigt för mig är att sätta gränser för mitt eget tillfrisknande först och främst för mår inte jag bra och känner mig stark så kan jag knappast hjälpa någon annan. Pappa kom hit på fika nyss och jag fick ett chockartat besked, att en bekant jag umgicks med för några år sedan tagit livet av sig:(. Han hade ett helvete och mådde väldigt psykiskt dåligt och va utfryst från samhället av olika anledningar. Jag funderade ändå för någon vecka sedan när jag gick på stan varför jag inte sett honom på stan då han alltid va på stan om dagarna. Fy fan vad ont det gör att det ändå blev det slutet för honom som jag gått och varit rädd för. Nu har han ro iaf men tragiskt att en människa ska sluta livet så ensam.

Sen hände en bilocka ett stenkast från där jag bor i natt, tre personer smet från en poliskontroll vid hinsleleden och körde rakt in i bergsväggen. Bilen fattade eld och alla dog, tragiskt detta med och kanske va det några man kände till?

Nää jag önskar jag kunde få andra att må bra snabbt och slippa gå igenom samma saker som jag va tvungen i början av mitt tillfrisknande. Det tar tid att komma till insikt på allvar men det är det värt för det som väntar runt hörnet om man gör som man ska är det som kallas LIVET.

Trevlig helg alla.

Annons

The photo has no tags

May 2013