Hela veckan har jag fått ta hunden till Näsum..

Önskar jag hade något positivt att skriva men denna dagen slutade som den värsta i mitt liv. Efter jag hämtat Frida på stationen efter en heldagsvistelse där och bla sagt mitt missnöjje att dom inte utredde vidare utan skickade hem henne så blev allt ett helvete. Hon är mycket piggare nu hette det, visst med smärtstillande kan hon fungera men det va en hund som mådde riktigt skit som mötte mig. Det känns inte alls bra att åka härifrån med en hund som ni haft koll på hela dagen och som är lika dålig som när jag lämnade henne men det kunde ta tid att få magen bra ansåg assistenterna, vadå magen, den va ju ok vad hände med rygg, bäcken osv jag bad dom undersöka?

När vi körde va kl snart 18, inga veterinärer fanns kvar utan bara assistenter som skulle åka hem då. 3 km på väg hem från vet så började Frida bli orolig så jag bad Pelle stanna för att se om hon behövde bajsa. Nej inget kom men när hon skulle in i bilen så skrek hon rakt ut, bakbenen blev som gele under henne och hon låg på marken och krampade och började hyperventilera, poängtera att hon varit en heldag på en veterinärstation som menar på att det inte är något allvarligt fel!

Där stod vi, mitt ute i ingenstans, utan täckning, stationen va stängd, närmaste rönken va Växjö. Det blev panik för jag trodde faktiskt hunden skulle dö i från mig då jag aldrig sett ett djur med en sådan enorm smärta. Ringde numret jag fått till veterinären som haft hand om henne då dom va på väg till Oslo och bara vrålade att nu dör hon för mig och vart ska jag köra som är öppet nu, svaret blev Växjö eller Kalmar.Gav henne en spruta med smärtstillande sen började kaoset att få tag i nummer, med en mobil som höll på att dö.

Hela vägen dit så hyperventilerade hon, ögonvitorna syntes då hon hade så grymt ont. Väl där fick vi vänta länge, rönkade henne och inget fel just då kunde hittas. Hon är där över natten och i morgon ska dom rönka genomgående för ingen vet vad som är fel. Ärligt talat så är detta det värsta jag upplevt, känslan av hjälplöshet och panik att inte kunna göra något. Det gjorde ont att lämna henne men jag kan inte göra något åt detta hemma här.

I morgon bitti gäller det om det är något som går att bota eller inte. Jag vill ha en diagnos, jag är beredd att låna en del 1000 lappar men är det ett skyhögt pris över vad försäkringen täcker och det inte är säkert att hon blir återställd så får lillan somna in, hon ska inte behöva lida så fruktansvärt som hon nu gör trots smärtlindring. Vi är hemma nu kl01 på natten och ska försöka sova, detta har tagit hårt som fan på båda. Jag vill ju ha min lilla ängel kvar i livet:(.

Tack det behövs.