Monday 17 November 2008 photo 1/1
|
Hon könsstympar – utan bedövning
Aftonbladet träffade Isnino som har könsstympat flickor i 50 år
GARISSA. Detta är Isnino Shurie Babush, 76.
I 50 år har hon mot betalning könsstympat unga flickor.
Nu berättar hon själv om tortyren och sina hundratals offer.
Isnino var sju år när hon först såg blodetoch hörde skriken. Hon hade lovat sin mamma att hjälpa till, men synenfick henne att fly i skräck.
Nu, 70 år senare, sitter hon i sinlilla hydda i byn Bulla-Iskadek utanför staden Garissa i östra Kenya.Precis som sin mor och sin mormor vande hon sig tillslut vid deförtvivlade skriken. Hon blev en omskärerska.
Själv blev hon omskuren i tonåren – av sin egen mor.
–Det är bättre att göra det när man är yngre, då har de mindre kraft attgöra motstånd. När jag blev omskuren var de 18 personer som höll mignere. Jag skrek och skrek men de band för min mun med ett tygstycke,säger Isnino.
I denna den mest fattiga delen av Kenya, näragränsen mot Somalia, könsstympas mer än 95 procent av alla flickor.Isnino tillhör ett nomadiskt folk, men har bott i samma by i 20 år.
Operationsbordet – en kohud
Hennestraditionella hydda är gjord av grenar och torkat gräs. På utsidan ärden tätad med gamla cementsäckar och några bitar plåt. Hon sitter påkanten av sin säng i ljuset från ingången. Det är varmt och fuktigt ochluktar unket.
Hon visar upp sina verktyg: rakblad, nål och sytråd. En blodig kohud i sanden är hennes operationsbord.
Isninoskär bort klitoris och blygdläppar på sina offer. Någon bedövning gesinte. Sen syr hon med fyra stygn igen vad som är kvar. Hon lämnar enliten glipa för urin och mensblod.
Efter proceduren smörjer honin såret med en salva gjord av aska, äggula, löv och trädsav. Sen bindsoffrets ben ihop vid höften, på låren och över knäna.
– Efter tredygn lossar vi på första repet och efter tio dagar tas allt bort. Dåkan de börja gå igen, säger Isnino Shurie Babush.
I mer än 50år utförde hon mellan 20 och 50 ingrepp om året. Men sedan tre årtillbaka har hon slutat med omskärningarna. Organisationen Womankindsökte upp henne och fick efter en lång process henne att sluta.
Fick skäll av sin mor
SophiaAbdi Noor är ledamot i det kenyanska parlamentet och en av grundarnatill Womankind. Hon kommer själv från en by utanför Garissa och är alltför väl bekant med problemen. Hennes egen mor var länge en förespråkareför den brutala behandlingen.
– Det är helt och hållet en fråga om utbildning och kunskap. I den delen av landet är många analfabeter och trots att de är mus
limer kan de inte ens läsa koranen. Därför kan några få religiösa ledare påstå vad som helst som gynnar dem, säger Sophia Abdi.
Närhon började sin kamp fick hon skäll av sin mor som inte förstod varförhon gick emot sin kultur. Nu, efter många års diskussioner, har honfått henne att byta sida.
– Vi tog hit religiöst bildade personerfrån Egypten som fick åka runt i byarna och förklara att könsorganen ärlika mycket en del av kroppen som allt annat. Och att det är en syndatt skära i dem, säger Sophia.
Men även om de lyckats vinna överen och annan omskärerska är majoriteten av befolkningen oförstående.Särskilt männen. Förklaringen är enkel.
– Ingen man vill giftasig med en kvinna som inte är skuren och sydd. De tror att de ärprostituerade. För en sydd flicka kan man få tio kor, tjugo getter ochkanske 10 000 shillings (1000 kronor). För en osydd – ingenting, sägerIsnino.
Bröllopsnatten
På bröllopsnatten är det sedan mannens uppgift att spräcka den ihopsydda vaginan.
– Ibland kan det ta tio nätter innan han kommer igenom, säger Isnino.
Ungkarleni hyddan bredvid stirrar förläget på den blodiga kohuden som Isninolagt i sanden. När jag frågar honom försäkrar han att han visst kantänka sig att gifta sig med en kvinna som inte stympats.
– Vi har slutat med det där, det var inte bra, säger han.
Men statistiken och verkligheten säger något helt annat.
–I går blev jag erbjuden 8 600 shillings (800 kronor) för en omskärning.Priset har gått upp sista tiden, på min mors tid fick vi en flaskaister, säger Isnino.
Enligt Sophia Abdi behövs fler kampanjer i byarna.
– Vi har resurserna för att informera, men behöver pengar: det behövs en bil, bensin och så vidare, säger hon.
Enav de stora bidragsgivarna är läkaren Carl-Axel Ekman, 86, från Borås iSverige. I mer än 20 år har han engagerat sig i flickornas öden iGarissa. Han var själv med och övertygade Isnino om att sluta. Nudriver Womankind med hans hjälp ett barnhem i Garissa för föräldralösabarn som räddas undan könsstympning.
Under åren har de räddat hundratals barn – men kvar är tusen och åter tusen.
Precis som Isnino blev omskuren av sin mor har hon skurit sina egna döttrar. Men efter imamens påbud lever hon nu i skräck.
– Nu ångrar jag mig, jag förstår att det är emot Gud. Jag fruktar hans straff i livet efter detta, säger hon.
Mattias Carlsson
Aftonbladet 17/11-08
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skracke/296462390/