Såg precis The Passion of the Christ.

Den var ca 2 timmar lång, men det hände väldigt lite. Filmen börjar med att Jesus grips och slutar med att han dör på korset. Kändes nästan som om filmen var filmad i realtid.

Man kan ju knappast säga annat än att filmen var två timmar lidande. Man ser Jesus vara rädd, man ser Jesus piskas, gråta, skrika, piskas, släpa kors, blöda, piskas, folk som gråter, folk som skriker, Jesus som piskas ännu mer, Jesus som spikas fast, och slutligen Jesus som dör. Alla filmer har ju en mening av något slag. Att underhålla. Att skrämma. Att roa. Att hedra. Att ge publiken en tankeställare. Att förmedla ett budskap..... men jag kan inte förstå syftet med den här filmen faktiskt.

Kalla mig negativ och oförstående om ni vill, men jag förstår inte varför Mel Gibson ville göra den här filmen. Jag ser inte hur innehållet är givande för varken kristna, icke-troende, filmälskare eller någon annan.

Finns säkert folk som tycker den är jättebra men jag hade nog hellre läst en tidning istället...

Ja, så varför göra en två timmars film om dom!?!?!?!