May
Saturday 14 May 2011 photo 1/1
![[Tyckte bara att det lät lite fint.... Every word is true.... :3 ]
Har du någonsin legat i sängen och inte vetat vart du ska ta vägen?
Det enda du ser är svart och det känns som att livet aldrig kommer kännas bra igen.... Tomheten inom dig blir större och det enda du kan känna är smärta.
Såna kvällar har jag haft... Ganska många faktiskt...
Känslan är hemsk, man vet inte vad man ska göra och det enda som känns rätt är att hoppa ut genom fönstret.
Senast jag hade en sån kväll var ett tag sedan nu... En vecka eller något sånt.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och jag låg och verkligen försökte stoppa mig själv från att gå fram till fönstret...
Hoppa, det var min enda tanke... Ingen skulle bry sig...
Även om jag visste att den lilla rösten i huvudet ljög, så trodde jag på den...
Tårarna rann...
Men jag tog tag i kudden, tryckte ner huvudet och tog upp mobilen.
Messade en vän och han sa åt mig att sluta tänka så.
Det är lustigt hur en person, en vän, kan få en må bättre...
Bara genom att finnas till, bara genom att säga åt mig att sluta.
Bara genom att låta mig veta att han finns, det fick mig att må lite bättre.
Jag kunde tänka klart, och tankarna om att hoppa försvann tillslut och jag kunde somna.
~ Is what you're living for, worth dying for? ~
Funderar på att skriva en novell.... Med detta "temat".... :3](http://cdn08.dayviews.com/59/_u3/_u0/_u0/_u1/_u9/_u3/u3001932/65462_1305326932/_Tyckte_bara_att_det_lat_lite_fint_Every_word_is_true_3_Har_du_nagonsin_legat_i_sangen_och_inte.jpg)
|
[Tyckte bara att det lät lite fint.... Every word is true.... :3 ]
Har du någonsin legat i sängen och inte vetat vart du ska ta vägen?
Det enda du ser är svart och det känns som att livet aldrig kommer kännas bra igen.... Tomheten inom dig blir större och det enda du kan känna är smärta.
Såna kvällar har jag haft... Ganska många faktiskt...
Känslan är hemsk, man vet inte vad man ska göra och det enda som känns rätt är att hoppa ut genom fönstret.
Senast jag hade en sån kväll var ett tag sedan nu... En vecka eller något sånt.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och jag låg och verkligen försökte stoppa mig själv från att gå fram till fönstret...
Hoppa, det var min enda tanke... Ingen skulle bry sig...
Även om jag visste att den lilla rösten i huvudet ljög, så trodde jag på den...
Tårarna rann...
Men jag tog tag i kudden, tryckte ner huvudet och tog upp mobilen.
Messade en vän och han sa åt mig att sluta tänka så.
Det är lustigt hur en person, en vän, kan få en må bättre...
Bara genom att finnas till, bara genom att säga åt mig att sluta.
Bara genom att låta mig veta att han finns, det fick mig att må lite bättre.
Jag kunde tänka klart, och tankarna om att hoppa försvann tillslut och jag kunde somna.
~ Is what you're living for, worth dying for? ~
Funderar på att skriva en novell.... Med detta "temat".... :3
Annons
Visa toppen
Show footer