August
Tuesday 24 July 2007 photo 1/1
|
Inledning: Jag brukar vara relativt skeptisk till nya amerikanska skräckfilmer; i synnerhet de som "mainstream" publiken tar till sig som bra skräck, Slither är inget undantag. Redan när jag kopplade in surroundljudet, lät skivan startas upp och satte mig ned i filmsoffan kände jag en enorm reservation för att den här filmen kunde bli ett riktigt magplask som så många andra "Hollywood" skräckisar, man kan väl säga att jag hade låga förväntningar. De kommentarer Slither hade fått av filmkritiker och skräckfilms nördar var väldigt splittrade, en del ratade filmen helt medan andra hyllade den som ett guldkorn. Processen: Filmen startade lugnt. Jag tittade studerande på baksidan av dvd-fodralet, 1h 31 minuter läste jag högt för mig själv och muttrade "-Jaha" Och filmen fortsatte i lugnt tempo. Karaktärerna intoducerades och relationerna mellan dem lades fram, den första personen blev "infekterad" och det fortsatte...lugnt. När mer än halva filmen hade passerat med vissa skräckfasoner kom upptrappningen som en explosion precis som väntat och allt började susa iväg som en antilop på speed och blang filmen var slut. Nu skall vi ta och bryta ned det här en smula. Vad är det Slither vill få fram till publiken? Jo den vill 3 saker, den vill vara rolig, den vill vara en sci-fi rysare och den vill vara en monster film. Den lyckas på en punkt. Slither är en monsterfilm. Man kan verkligen se hur James Gunn; regissören bakom det hela, och de andra i filmteamet hade väldigt roligt under inspelningen. Det verkligen lyser igenom; speciellt bland skådespelarna, och är en del som höjer filmen en aning, men det är också uppenbart; om man sett nog mycket skräck, vilka fällor filmen trillar ned i. Till att börja med försöker filmen inte bara närma sig utan ta till sig en form av "Invasion of the Body Snatchers" spänning vilket kolliderar helt med monster konceptet. Hade filmen endera skippat den smarta sidan hos "mördarsniglarna" och gjort den till en monster/zombie film eller tagit bort de miljontals "sniglarna" och agerat på just det paranoida "vem är infekterad" stuket, hade filmen kunnat fungera. Nu blir det bara ett virrvarr av båda delarna. Hela spänningen av "vem är infekterad" delen överlever inte mer än högst tjugo minuter då man vet att killen som är första offret muterats till en hybrid mellan en slemhög och en bläckfisk som lider av dåligt temperament, inte direkt den mest diskreta förklädnaden för en invasion. Sedan när saker går helt åt helsike och det sprutar fram miljontals "sniglar" som vill få en värd, hinner man inte se mer än en familj; där ena huvudrollen är, sedan är redan hela staden hjärndöda zombies styrda av moderhjärnan. Allt detta sker på mindre är 35 minuter. Det positiva: Man kan fråga sig vad är positivt med den här filmen? Okey jag skall berätta det. Om man tycker om klassiska monsterfilmer med en droppe humor som t.ex. Hotet från Underjorden, Eight Legged Freaks, osv. då har man en del att se fram emot. Det är bra skådespelare och de presterar över förväntan, som jag nämde tidigare det syns att de har roligt under inspelningen och det gör en hel del. Om man letar efter en film som följer det klassiska stuket och som man inte behöver "tänka" så mycket till så kanske Slither är din 10 poängare. Den negativa: Här kommer då baksidan. För det första har Slither ingenting nytt att erbjuda iallafall inte om man sett en sådan här film förut, den spelar träffsäkert på att hylla liknande filmer från 80-talet och den lyckas. Tempot är en gammal hederlig fallgrop som Slither bevisar storartat hur man kan skadeskjuta en film med och de få 91 minuterna verkar alldeles för korta för att man skall få komma in i storyn utan att det känns påtryckt. Som också tidigare nämt försöker den vara mer än den är, vilket verkar vara ett problem "Hollywood" skräckisar lider av. Är det en skräckfilm? En sci-fi rulle? En skräckkomedi? Ja ni hajar säkert vad jag menar. Som den radikalnörd jag är säger jag använd inte CGI när man kan undvika det. Jag personligen hade haft lättare att köpa "sniglarna" om de inte varit så konstgjorda, men det är självfallet en smaksak. Slutsats: Ja vad drar jag då för slutsats av den här filmen? Är man skräcksmakare och kräsen får man verkligen kämpa sig igenom det här, det nöje jag egentligen fick ut av Slither var det att man kände en droppe sentimentalitet till de där filmerna man i 12 års åldern tyckte var häftiga. För skall vi vara ärliga så är det här en riktigt hjärndöd film om än med ett stort hjärta för vad den hyllar. Jag får väl ge cred till James Gunn för en sak, att lyckas ta sig från Troma och till Hollywood är en prestation. Tyvärr syns det att han inte lärt sig mycket filmvett eller skräckfilmsknep under sin tid i C-filmens fantastiska värld. Betyg 2 av 5 Inkdroppar. "En film i mängden" Copyright by ForsInk Creation aka. Marcus Fors
Annons
Comment the photo
Andrea
Tue 24 Jul 2007 22:34
om det är snigar på bilden kan jag hålla med om att de ser en aning tillgjorda ut faktist. Men om det hade varit vanliga sniglar, eller de utan skal iallafall så hade nog filmen blivit lite mer verklighetsbaserad. Eller vad tycker du? :) inte för att jag har sett filmen men jag tror nog att de skulle bli mer spänning då.
Skyhaven5
Tue 24 Jul 2007 22:35
Jag vet inte om det hade lyckats rädda filmen i sin helhet, men det hade iallafall blivit mycket mer intressant.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skyhaven5/75766981/
Visa toppen
Show footer