January
Sunday 31 January 2010 photo 1/1
|
Sunday 31 January 2010 photo 1/1
|
|
Jag vet egetligen inte var ja skall börja, allt bara känns så virrit.Ofurkomligt stressigt och mörkt, hur skall men äns kuna veta att det här är sant nu mer. Som om något starkt och mörkt bara vill dra bort en från allt det verkliga, något som till slut vill äta en innifrån. Hur skall man då reagera, och gå till väga, när allt bara faller ner och man känner sig som en fänsglad idiot. Man vill bara krossa alla vägar och komma ut, men hur, och när, man är ju för rädd att misslyckas och se ut som en total idiot när man äntligen kommit ut ur skalet. Tiden är som ett stopp där inne,dagar och allt fler dagar går, medan man egetligen inte förstår att tiden går framåt , därinne står allt bara stilla å stirrar på en när man försöker finna ur den riktiga lösningen. Den gör en rädd, man känner angst, man vill inte ut och kämpa i det verkliga, man finner förklaringar åt varför man inte kan och kan och kan göra vissa saker. Man är helt isolerad. Hur skall man någonsin komma ut om allt man känner för bara kämpar emot en, hur skall man någonsin kunna riva sönder skalet och lägga foten utanför. Ett inneslutet skede kan man bara räddas av. En tid som är rätt för en och hela civilastionen. Är tiden rätt för en med inre krafter, det är något som kommer med framtiden. Punkten är iallfall att den är rädd, alldeles för rädd för att kliva ut.
/ Ett lättande sätt är att får skriva det som känns, och veta att nån läst det /
Visa toppen
Show footer