Hjälp på väg, del 1 Du kom till mig, sa att du inte orkade längre. Du sa till mig att du ville ha hjälp nu, helst redan den kvällen. Jag ringde ett nummer jag fått, fick lite tips och råd. Ringde sedan till TNE, dem sa att jag kunde åka dit med dig. Tankarna blandades, skulle jag verkligen våga göra det? Skulle jag orka med konsekvenserna som skulle komma? Skulle du gå med på detta? Skulle jag vara tillräckligt stark? Jag tog tjuren i hornen och sa till dig att vi skulle åka. Du hade somnat till och vet inte riktigt om du minns att du femton minuter tidigare bett mig om hjälp. Men jag fick in dig i bilen och åkte. Det var nog den värsta bilresan jag varit med om, men jag höll tillbaka tårarna, jag skulle ju visa mig stark nu. Det var nu det gällde, det gällde att inte lägga benen på ryggen och springa nu. En bilresa full med övertalning, full med rädsla och hopp. Väl framme så kom det jobbigaste, att ta dig in dit. Du gick med mig in, gav mig vissa arga blickar, en del ledsna blickar. Men jag höll emot, jag hade bestämt mig för att vara stark. Att lämna dig där och åka hem, det var jobbigt. Men jag visste att det var det enda jag kunde göra. Och jag åkte hem med en viss stolthet i kroppen, var stolt över att jag hade klarat av det.

Annons

The photo has no tags

July 2012