June
Saturday 17 November 2007 photo 13/17
|
kom tillbaka och sov med mig. jag glömmer aldrig den kvällen. jag satt vid datorn och jag hörde att du skrek nerifrån. jag hörde att du skrek högre och högre och till slut sprang jag ner för trappan. och där fann jag dig. du kunde knappt gå och andades jättehäftigt och mamma och pappa stod bara och tittade på dig som två idioter. jag sa att vi måste ju åka med honom. så det blev full fart till djursjukhuset. dem tog in dig direkt och du fick syrgas och kortisonbehandling. dem chockbehandlade dig för att du var så illa däran. veterinären kunde inte höra dina hjärtljud för att du andades så häftigt och du reagerade inte på kortisonbehandlingen. Hon ville inte heller röntga dig för hon trodde att du skulle dö på röntgenbordet i så fall. Så vad mer kunde vi göra? Hon förelsog att vi kunde vänta nån timme men i helvete heller tänkte jag. Jag hörde hur du skrek och gick in till dig. Du låg där inne i en liten kattbur och andades med öppen mun och lyckades hela tiden få bort syrgasen från munnen. Det var som att du själv sa att du inte ville lida mer. Så vi bestämde oss för att du skulle få andas dina sista andetag, och dina sista andetag var bara plågsamma. Jag satt på golvet i med dig i mitt knä och tårarna forsade ner för mina kinder som aldrig förr. Dem hade funnits där utan uppehåll ända sen vi åkte hemifrån. Nu satt jag där med dig i min famn. Veterinären gav dig först en narkosspruta för att du skulle bli trött först innan hon gav dig den andra sprutan som skulle ta ditt liv. Den skulle få ditt hjärta att stanna direkt så du inte skulle behöva lida. Efter att du fått den sista sprutan så gick mamma ut från rummet, hon orkade inte vara kvar. Jag satt kvar där med dig i min famn, det var bara du och jag kvar i rummet. Vi fick vår sista stund med varandra för oss själva. Jag såg till slut hur det ryckte i en nerv i bakbenet på dig och din svans åkte sakta ner för mitt ben. Jag insåg att du inte längre var vid liv. Du låg där livlös i min famn och efter ett tag kom veterinären in igen. Vi fick en låda som vi fick lägga dig i och ta med oss hem. Du skulle begravas hemma, annars hade du hamnat på soptippen om dem hade behållt dig. Mamma frågade mig efteråt hur jag kunde vara så stark. Jag sa att även om det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv så kunde jag inte bara lämna dig där. Jag hade funnits hos dig sedan du föddes och jag skulle finnas för dig in i ditt sista andetag och ditt sista hjärtslag. Jag kunde inte lämna dig. Det var verkligen den värsta natten i mitt liv. Du tog med dig en bit av mitt hjärta när du gick. Jag kommer alltid älska dig och våra minnen kommer alltid leva kvar inom mig. Simba 27/3 - 07 R.I.P <3
Annons
Anonymous
Sat 17 Nov 2007 23:10
that made me cry know ;_; hemskt :(
Smeewlan
Sat 17 Nov 2007 23:11
det är det hemskaste jag varit med om </3
jag gråter fan nästan varje natt efter honom :/
jag gråter fan nästan varje natt efter honom :/
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/smeewlan/122358573/
Visa toppen
Show footer