Wednesday 9 July 2008 photo 1/1
|
Wednesday 9 July 2008 photo 1/1
|
I början av 1900- talet började nykterhetsrörelser kalla absint för den gröna demonen och "bottled madness". Den kopplades samman med de hjärnskador som drabbar alkoholister och den sades göra folk förryckta. I efterhand har en rad ökända fataliteter populärt kopplats samman med den gröna demonen, inte minst då Van Gogh skar av sig örat. En av kryddorna i absint är malört och en substans i malörten kallat - tujon - liknar det hallucinatoriska ämnet i cannabis. Detta förklarar givetvis den inspirerande gröna musan, men det allmänna vansinnet, menar många i dag, orsakades i första hand av alkoholism, syfilis och droger. Alkoholism var ett växande problem i Europa vid slutet av 1800- talet. I Frankrike och Schweiz - de länder där absint konsumtionen var som störst - talade man inte om alkoholism, man sade "absintism" .
Efter nyktra korståg förbjöds absinten i en rad länder: Belgien 1905, Schweiz och Holland 1910, Frankrike 1914. Till skillnad från vad många antagit blev den dock aldrig förbjuden i Sverige.
<p align="center">ABSINTHE som läkemedel
Den stormiga historien om den gröna fen börjar i slutet av 1700- talet då en viss doktor Ordinaire, på flykt undan franska revolutionen, anlände i byn Couvet i Schweiz . Här i dalen Val de Travers frodades malörten, sedan länge känd och använd inom läkekonsten där den framförallt rekommenderades (och även rekommenderas ) mot matsmältningsproblem. Den gode doktorn lät på växten koka medikament. Läkebrygden innehöll även andra kryddor, bland annat anis, isop, mynta, lakrits och koriander, men det var den grekiska benämningen på malört som gav den dess namn- apsinthion ( på latin Artemesia absinthium). Senare föll receptet i händerna på den blivande spritbaronen Henri-Louis Pernod.
I oräkneliga tavlor och teckningar från tiden runt förra sekelskiftet syns absintglaset ofta jämte sina tre vapendragare: vattenkaraffen, absintskeden och tändstickorna.
Det finns flera olika sätt att dricka absint på. Vissa föredrar att dricka den ren andra med socker men utan vatten. Många av dom drinkar som idag görs på anis och pastis gjordes förr med absint.
<span style="font-family: Verdana,Arial,Helvetica,sans-serif; font-size: small;">ABSINTHE den gröna musan. Ingen dryck- förutom kanske den ouppnåeliga nektarn och ambrosian - är så mytomspunnen som absint. Ingen ensam dryck har blivit skandaliserad av nykterhetsrörelser, så förbjuden av regeringar och så älskad av konstnärer, skalder och poeter. Konsternas utövare sade att absint inspirerade dem, att den gjorde dem klarsynta, glada och virila. Andra sade att den gröna drycken gjorde dem vansinniga.