December
Saturday 24 August 2013 photo 1/1
|
https://soundcloud.com/archdementh/no-time-for-us
Sådan smärta... Jag har aldrig lärt mig hur man gör! Hur kan det göra så ont att göra rätt? För en gångs skull i mitt moraliskt tvivelaktiga liv så gör jag saker för andra och jag vet inte om jag klarar nästa fall...
Det senaste året har varit så kaotiskt.. Det har hänt mer senaste året än det har gjort i mitt liv upp tills... Allt detta bär jag på utan att kunna vrida bitarna rätt. Vissa människor kan jag anförtro vissa saker, andra annat... Jag undrar om någon hade stannat om de ens visste hälften...
Jag har gjort många fel, många, många fel...
Men jag har också gjort rätt. Istället för att fly så har jag, med vacklande ben och tårar i ögonen gjort rätt trots att vända sig om och blunda skulle vara ett säkert sätt att undvika mångåriga fängelsestraff... Jag har skrikit åt poliser och brutit förtroenden för att en människas framtid varit viktigare än det kortsiktiga och enkla...
Allt detta samtidigt som jag sjunker under bördan av fasaden jag håller upp. Jobbet. Musiken. Ingen vet någonting. Men hur räcker timmarna? Vart finns energin att leva ett sådant liv?
Till slut rämnar allt. Klumpen i hjärtat gör för ont. Maktlösheten inför omvärldens kategoriska fördömande..
Jag försökte ta mitt liv i April. Alkohol, lugnande, sövande och ett badkar. No peace of mind...
Jag avsäger mig alla arbetspass och försöker så gott det går att mörka det som river mig.
En sommar där saker och ting kan få sitt utlopp, få hitta sin plats tänker jag. Jag var ju inte alltid såhär trasig, ellerhur?
Jag går vidare, lyckas på något sätt hålla mig över ytan och hitta en tjej. Jag behövde det för att bryta mig fri. Jag lyckas. Vad jag inte planerade var att öppna mig själv på glänt och börja bry mig om henne.. Jag såg ärlighet. Det var allt. Det viktigaste en människa kan besitta, samtidigt så sällsynt...
Men det som jag trodde skulle vara ett ljus i min väg ut ur skogen visade sig vara något annat... Jag tillåter mig att genuint känna för henne samtidigt som hon hastigt försvinner in i sig själv. Bipolärt depressivt skov kallas det.
Människan är fast bakom lås och bom och jag kan inte tränga mig igenom. Jag vägrar lämna en människa jag gett löftet att inte vända ryggen. Kom igen Patrik. Var en bra människa för en gångs skull.
Det går långsamt neråt. Det förflutna dyker upp igen och falnad glöd börjar pyra... Förhållandet går sakta åt skogen... Min mor försvinner under drogerna och sina vanföreställningar.
Jag försöker hålla skenet uppe. Bandet. Bandet är allt.
Men jag har ingen livlina. Jag har ingen. Jag har ingen jag kan släppa in. Hade jag haft det så hade jag inte gjort det. Jag kan inte låta människor få ta del av det svagaste jag är.
Jag stänger ute alla återigen. När jag är här så vill jag inte synas. Jag vill inte ha hjälp. Jag vill bara lyckas.
Så jag sitter med ett skärp runt armen och gråter. Jag vill inte ha uppmärksamheten eller flykt från smärtan. Jag vill bort. Jag skär så djupt jag kan längst med de ådror som står ut som rörverk. Jag hoppades att det skulle börja sippra i stadig mak och att jag tids nog kunde få den ro jag så gärna sökte...
Ännu ett misslyckande. Istället så sitter man hela natten där och försöker och försöker få någon som helst rätsida på saker och ting.
Jag kan inte anklagas för att sakna självinsikt. Hur jag än hade velat så kan jag inte beskylla resten av världen för situationen som den är.
Jag har enbart mig själv att skylla.
...
Rädslan i mig över att det svåraste väntar runt hörnet är en konstant klump i brösten. Jag har inte klarat det hittills. Klarar jag det nu?
Det här är sista chansen...
Det här är mitt sista försök...
Ensamheten tynger lungorna och varje andetag känns lönlöst...
---
Trots allt detta så kan jag inte släppa in någon när jag behöver det som mest.
Trots allt detta så är dessa instinktiva tankar starkare än någonsin;
En man är inte svag. En man gråter inte. En svag man lämnar man.
Annons
Comment the photo
Bifrozt
Mon 26 Aug 2013 22:07
En stark man erkänner sin svaghet, en stark man gråter, en stark man överlever.
Jag önskar att jag kunde hjälpa dig Patrik. Du är min vän och om jag kunde bekämpa den smärta du bär på skulle jag med allt jag har göra det. Vad som en händer så finns jag här för dig, trots att jag har så mycket annat att ta hand om. Jag är ett samtal bort i alla lägen. Om du någongång vill släppa in mig så finns jag här.
Du är så stark Patrik. Starkast i världen.
Jag önskar att jag kunde hjälpa dig Patrik. Du är min vän och om jag kunde bekämpa den smärta du bär på skulle jag med allt jag har göra det. Vad som en händer så finns jag här för dig, trots att jag har så mycket annat att ta hand om. Jag är ett samtal bort i alla lägen. Om du någongång vill släppa in mig så finns jag här.
Du är så stark Patrik. Starkast i världen.
Snejk
Tue 27 Aug 2013 02:56
En stark man överlever... What if I don't? När jag är så djupt nere så är det inte "jag" längre. Det är en människa som inte vill må bättre och inte kan finna glädje, lust eller incentive i någonting alls. Vid de tillfällena så kan jag inte ringa någon just för att 'jag inte vill må bättre'... Det äcklar mig att det bor i mig.
Med det sagt skulle jag ALDRIG låta er ta del av den killen. Ni skulle inte känna igen honom...
Jag skulle aldrig lasta era liv med min skit. Vi har ALLA skit som vi dealar med.
Känns ändå fint att ni bryr er.. Tack.
Med det sagt skulle jag ALDRIG låta er ta del av den killen. Ni skulle inte känna igen honom...
Jag skulle aldrig lasta era liv med min skit. Vi har ALLA skit som vi dealar med.
Känns ändå fint att ni bryr er.. Tack.
Bifrozt
Tue 27 Aug 2013 13:16
Det kommer du göra! Den delen som mår dåligt måste få komma till ytan och släppa in hjälp och stöd. Du kan inte ta tag i allt ensam. Låt det inte äta upp dig.
Vi har alla skit och vi alla behöver hjälp ibland.
Vi har alla skit och vi alla behöver hjälp ibland.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/snejk/515820859/
Visa toppen
Show footer