Ger ett löfte.

Aldrig svika.

Du gav ett löfte.

Du svek aldrig.

Tills den dagen.

Du försvann..

Du försvann som en tår försvann på min kind.. Du försvann när du bestämde dig.. Bestämde dig att bo ngn annastans. Struntade i min vilja. Struntade i mig. Men visst. Jag sa ''Jag är lycklig fall du är lycklig'' Jag hade fel, jag är glad för din skull. Du har hittat ditt riktiga jag. Eller? Vet aldrig. Falsk. Falsk mot mig, mot dig omgivning. Falsk mot alla. Allt. Vill glömma, förlåta, glömma svek.. Du kontaktar aldrig.. Därför kontaktar inte jag.. Vad var det för löfte du gav? Ett låsas löfte kanske? Nej, ett riktigt löfte.. Men du svek löftet.. Löftet kanske bara var strunt för dig? Jo, men inte strunt för mig. Det var viktigt för mig. Jag gjorde aldrig sånt.. Kan lika gärna skada.. Skada andra. Igen, Återfall?

Jag vill inte bry mig, men jag bryr mig. Varför bryr jag mig för? Varför blev det såhär? Orkar inte mera med svek och löften som aldrig hålls. Jag litade, trodde. Du gav mig utskällning. Men skulle du lyssna? Skulle du slå tillbaka? Skulle du tårka bort mina tårar och förklara varför det blev såhär? Ge mig en riktig anledning till varför jag ska förlåta.. Förlåta detta.. Nej. Jag bryr mig inte. Eller rättare sagt, jag vill inte bry mig. Men jag gör det iallafall.. Orkar inte med detta..

Jag lägger dig i en eld stad och ser hur du sakta men säkert slukas upp elden. Som har lika stor vrede i mig, sen kommer du att släckas av tårar.. Som är lika sorgsna som jag är när jag tänker. Sen kommer du att blöda, lika mycket som jag har blödit. Fylld av sorg av hat.

Vill Hata men Älskar.

Jag säger inte till Ngn vem texten är till. Förlåt alla nyfikna pers ^^ Men detta är min ensak <3

Fick jag någonsin veta höhö?