October
Sunday 25 December 2011 photo 2/2
|
~Dröminlägg ~
Jo, en grej som intresserar mig, är Hetalia och hur fandomen cirkulerar kring Tyskland och Polen i Nazisternas tid.
Så jag läste denna lilla serie innan jag gick och lade mig igår: http://punpunichu.deviantart.com/art/Hetalia-1939-113675193
Och tänkte lite på det tills jag somnade.
*le diskret klämma in fangirlqoute - Jag älskar Polen <3*
Så, tror ni inte jag har en dröm om just Nazism?
Jo, fråga mig inte varför, men det här utspelade sig i Spanien (av alla dess ställen). På ett.. Nej det var inte ett koncentrationsläger.. Mer ett högkvarter.
Hitlers högkvarter, mer exakt.
En uppfuckad grej med denna dröm, var att Hitler var min pappa.
(notera att Hitler inte på något vis liknar min riktiga pappa. kthnx)
Så jag var alltså dotter till detta odjur. Meh.
I allafall. Jag såg dagligen alla grymma saker polacker och Judar fick utstå.
Jag ville av hela mitt hjärta säga emot, men jag var alldelses för rädd.
Jag visste att om jag sa emot så skulle jag få samma behandling som dem.
Tror att jag minns att det var en viss polack (Polen, faktiskt) som fick storstryk. Han hade blivit slagen så mycket att han knappt var vid liv, och det var just det som var tanken också, för att han skulle lida mer. Men han gav aldrig upp och vägrade hålla med Nazisterna. Det spelade ingen roll vad de utsatte honom för. Jag beundrade hans mod.
Jag var på någon form av övervåning och bevittnade det här.
Det gjorde ont i hela mitt hjärta att se det här, och jag ville så gärna göra något. Men som sagt, jag var för rädd.
Jag försökte på ett diskret sätt försöka få min "far" att ända uppfattning, eller åt minstone förklara sig så att man kanske kunde förstå och utgå från det. Men jag skulle vara försiktig, annars så skulle han misstänka mitt misstycke.
Jag kände dessutom till ett hemligt barnhem under själva högkvarteret.
En man hade räddat små judiska barn och höll dem vid liv i ett hemligt
rum precis under anstalten. Det såg precis ut som ett klassrum.
En stor gammaldags tavla med kritor, små gammaldags bänkar..
Skillnaden var att det längst väggarna fanns små sängar där barnen sov.
Barnen var undernärda, och mannen som tog hand om dem utbildade dem i hemlighet.
Jag visste att jag undanhöll viktig information från "mitt" folk, och att jag skulle straffas om någon kom på att jag höll denna information från dem.
Men jag var vän med mannen, och jag var vän med barnen. Jag skulle aldrig kunna låta dem sluta på samma sett som polacken som jag sett bara dagen innan.
Men jag försökte leva ett så vanligt liv som vanligt.
Till och med så vanligt att jag var med Kevin ( @Rethoy) som jag brukar på lördagar. Vi gick runt på torget. Runt om oss såg jag hur Judar och polacker slavade runt och plågades, men jag försökte att skaka bort tanken.
Vi gick in på en restaurang. Det var fint, med blå mosaik på väggarna.
Precis när jag och Kevin beställt vår mat så hörde vi bara en stor smäll och rök överallt.
När röken lättat så hade halva restaurangen sprängts bort från marken.
Den hade alltså blivit bombad, eller nåt.
Så jag blev rädd.
Så jag sprang till högkvarteret och skulle leta upp min "far".
Hittade honom i någon form av park. Eller mer som en vacker trädgård.
I mitten var det såna där fina stenplattor som man kan se i gammaldags trädgårdar. På det var det gammaldaga stolar och ett bord.
På bordet låg en pistol.
På andra sidan bordet stod "far", bortvänd från mig.
Han började prata om varför han gör som han gör, varför människorna förtjänade att lida. Jag minns hur jag kollade på pistolen.
Jag tänkte att om jag bara fick tag på pistolen, så kunde jag avsluta det hela här och nu. Jag kunde döda honom.
Jag greppade luften lite diskret, för att liksom "smaka på" hur det skulle kännas när jag väl höll i den. Jag föreställde mig dess tyngd i mina händer.
Precis när jag skulle sträcka mig efter den så slog tanken mig,
"Tänk om den är oladdad?"
Om jag skulle försöka döda honom nu, och misslyckas, så kommer de att döda mig.
Då blev jag livrädd och tappade förmågan att röra mig eller tänka klart.
Allting liksom stannade upp.
Där blev allting svart, tror jag.
Jag riktigt hörde hur röster skrek åt mig att jag var feg.
Att jag har den perfekta ställningen och chansen men att jag är för feg för att ta den.
Jag vågade inte göra något för att jag var rädd för att de skulle skada mig.
Även om folk helatiden blev skadade, torterade, dödade..
Så vågade jag inte stå upp för dem, för att jag var rädd för att det skulle hända mig.
Jag försökte blunda för det, feg som jag var.
Plötsligt kom "scenen" tillbaka.
Min "far" hade vänt sig om och kollade på mig med såna där riktiga fadersögon, mjuka och snälla, och frågat mig vad som var fel.
Jag blev jätterädd och sprang iväg därifrån.
Eh. Ja. Tror jag vaknade efter det.
Nu känner jag att detta inlägg blev lite längre än väntat, så jag lägger väl upp min "analys" i en annan bild.
Hoppas att jag inte blir uppcuttad nu.
Vet att Nazism är ett känsligt ämne.
Meeen jag kan faktiskt inte hjälpa vad jag drömmer. Kthx. ~
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 26 Dec 2011 01:39
men jösses vilken galen dröm?! D8>
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/snugg/500082947/
Visa toppen
Show footer