Vi blev hänvisade att gå till akutmottagningen konstigt nog. Där fick vi ringa i en klocka och blev insläppta av en ung kvinna och en äldre man. De tog mina väskor och jag fick gå genom en metalldetektor för att konstatera att jag inte hade kniv och dylikt på mig. Läskigt.

Fick först prata med sköterskan som eskortera oss, och sedan fylla i ett papper. Efter det fick vi vänta i detta väntrum i ca en timme innan doktorn kom och hämtade mig. Det var skönt att prata av sig och jag ska få en terapeut inom kort. Under vistelsen dog Mickis telefon så hon blev rastlös stackarn. <3

På vägen hem tillbaka till Micki gick vi förbi en busshållplats där det visade sig att min skulle passera inom fem minuter. Så jag tog den och begav mig hem efter en väldigt påfrestande dag. Jag kände mig dock väldigt lättad eftersom sköterskorna jag fick träffa var så trevliga och förstående.

jaaa !! <3 det gjorde det verkligen!