January
Monday 27 July 2009 photo 1/1
|
Det är ungefär 1 år sen det hände.
och idag hände det igen.
vid ett tiden.
jag visste inte vad det var denna gången,
det skrämde mej verkligen.
första gången var vi i poolen.
då visste jag att det var den jäveln.
det gjorde ont.
jag mådde dåligt.
jag var rädd.
visste inte vad jag skulle göra.
vi gick upp.
sen åkte vi in.
dom hjälpte mej.
denna gången visste jag inte vad det var.
det gjorde ont denna gången med.
jag förstod inte vad det var.
när jag var framme kollade jag.
det var rött och vitt runt om.
trodde det inte var så farligt.
men jag hade fel.
det blev större fort.
jag tog det ja behövde och älskade farmor ringde mamma.
jag mådde dåligt.
jag var så rädd.
jag var räddare denna gången.
för jag visste vad som kunde hända.
jag kunde dö.
av dom jävlarna.
jag blev flammig.
runt det rödvita och utöver kroppen.
det spred sej.
det kliade.
mamma kom i rätta stund.
jag kände mej tryggare.
vi kom dit.
mamma brasst i gråt.
som om hon skulle förlora mej.
hon var som berädd.
dom tog emot mej direkt.
dom var lugna.
ja fick ligga på en säng.
jag fick sprutor.
jag hatar sprutor.
dom lugnade mej.
sen fick jag tabbleter.
jag tänkte på er hela tiden.
jag tänkte på er alla ja kunde förlora.
och det ville jag inte.
verkligen inte!
det kliade inte lika mycket längre.
jag var inte lika rädd.
och jag visste att jag skulle få behålla er.
mina betydelsefulla vänner.
vi fick vara kvar där i ungefär 3.5 timmar.
så dom kunde hålla uppsikt på mej.
så det inte skulle komma tillbaka.
dom var så snälla.
och jag så rädd.
jag grät.
nu är allt bra.
nu mår jag bättre.
men det kommer säkert hända igen.
att dom jävlarna kommer igen.
jag kommer alltid hata dom!
tillsammans med min familj.
med mormor som stöd vet vi hur farligt det är.
och vad man kan mista.
vi vet..
hur det är att vara hyperallergisk mot getingar.
men nu är jag på benen igen.
och ska snart sova.
jag hade min älskade Dennis som messade med mej,
tröstade mej,
gav mej stöd.
du finns alltid i mitt hjärta.
så som andra älskvärda personer gör.
<3
och idag hände det igen.
vid ett tiden.
jag visste inte vad det var denna gången,
det skrämde mej verkligen.
första gången var vi i poolen.
då visste jag att det var den jäveln.
det gjorde ont.
jag mådde dåligt.
jag var rädd.
visste inte vad jag skulle göra.
vi gick upp.
sen åkte vi in.
dom hjälpte mej.
denna gången visste jag inte vad det var.
det gjorde ont denna gången med.
jag förstod inte vad det var.
när jag var framme kollade jag.
det var rött och vitt runt om.
trodde det inte var så farligt.
men jag hade fel.
det blev större fort.
jag tog det ja behövde och älskade farmor ringde mamma.
jag mådde dåligt.
jag var så rädd.
jag var räddare denna gången.
för jag visste vad som kunde hända.
jag kunde dö.
av dom jävlarna.
jag blev flammig.
runt det rödvita och utöver kroppen.
det spred sej.
det kliade.
mamma kom i rätta stund.
jag kände mej tryggare.
vi kom dit.
mamma brasst i gråt.
som om hon skulle förlora mej.
hon var som berädd.
dom tog emot mej direkt.
dom var lugna.
ja fick ligga på en säng.
jag fick sprutor.
jag hatar sprutor.
dom lugnade mej.
sen fick jag tabbleter.
jag tänkte på er hela tiden.
jag tänkte på er alla ja kunde förlora.
och det ville jag inte.
verkligen inte!
det kliade inte lika mycket längre.
jag var inte lika rädd.
och jag visste att jag skulle få behålla er.
mina betydelsefulla vänner.
vi fick vara kvar där i ungefär 3.5 timmar.
så dom kunde hålla uppsikt på mej.
så det inte skulle komma tillbaka.
dom var så snälla.
och jag så rädd.
jag grät.
nu är allt bra.
nu mår jag bättre.
men det kommer säkert hända igen.
att dom jävlarna kommer igen.
jag kommer alltid hata dom!
tillsammans med min familj.
med mormor som stöd vet vi hur farligt det är.
och vad man kan mista.
vi vet..
hur det är att vara hyperallergisk mot getingar.
men nu är jag på benen igen.
och ska snart sova.
jag hade min älskade Dennis som messade med mej,
tröstade mej,
gav mej stöd.
du finns alltid i mitt hjärta.
så som andra älskvärda personer gör.
<3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/snurpan/395229186/
Visa toppen
Show footer