Monday 28 February 2011 photo 5/13
|
ni som läser älskar jag.
vet ni hur det känns att somna gråtandes varje natt?
vet ni hur det känns att få kväva sina skrik under natten i kudden?
vet ni hur det känns att vakna flera gånger för man gråter så mycket?
vet ni hur det känns att gå runt med ett fejkat leende hela dagarna?
vet ni hur det känns att absolut ingen i hela världen förstår en?
jag kan berätta min hemlighet för er att jag vet.
jag vet hur det känns att somna gråtandes varje natt.
jag vet hur det känns att få kväva sina skrik under natten i kudden.
jag vet hur det känns att vakna flera gånger för man gråter så mycket.
jag vet hur det känns att gå runt med ett fejkat leende hela dagarna.
jag vet hur det känns att absolut ingen i hela världen förstår mig.
och vet ni?
det är såhär jag lever mitt enkla liv som ni kallar det.
ni vet typ inget om mig och mina hemligheter.
för ni frågar inte så då behöver jag ju inte säga?
men vet ni?
jag brukar drömma att det är någon som frågar.
någon som orkar och vill lyssna till min hemligheter.
och som bara inte gör det för att veta, utan för att hjälpa.
och som bryr sig om hur jag mår och känner innerst inne.
och jag vet, allt är bara en dröm, en bra dröm, en underbar dröm.
för tänk om det verkligen hände här i verkligheten?
det skulle nog aldrig hända, för det är för mycket begärt.
för så mycket är jag inte värd.
för all min skit får jag skylla mig själv för och det är mitt fel.
det var jag som fixade så allt det där hände förra sommaren.
det var mitt fel det som hände i slutet av förra sommaren.
det var mitt fel allt det som hände förra hösten.
det var mitt fel det fina som hände förra vintern.
detta är mitt fel det som händer nu.
vänskap försvinner och kärleken tar slut.
men ändå är allting bara mitt fel, det är ju så ni säger.
och okej, jag kan ta åt mig och få säga;
ja, det var mitt fel.
för ni tror att ni är så perfekta så ni kan inte göra fel.
men jag som inte är något annat än någon som bara finns
för att vi ska vara runt 9 miljoner invånare i Sverige.
så därför kan allting vara mitt fel tänker ni,
men vet ni?
man lär sig av sina misstag så snart är jag bättre än er.
men aldrig kommer jag att bli en sån som tror att jag själv är perfekt.
för jag, ni eller någon här i världen är mer perfekt än alla andra.
för vi alla är perfekta på vårt egna sätt,
för ingen är som jag.
jag försöker via mina känslor igenom att skriva det här.
jag försöker visa så att någon förstår att jag behöver hjälp.
jag vill och hoppas att jag får leva som er någon dag.
för jag vill inte, jag orkar inte med allt detta mer.
men det jobbigaste är när någon frågar hur jag mår,
jag säger att det funkar för mig,
men vet ni?
jag skulle vilja säga; det är fint.
för funkar är dåligt enligt mig.
men det är ingen som har märkt det än som tur är.
eller som när någon säger att jag ser ledsen ut,
undviker jag igenom att säga att jag inte är det.
men egentligen skulle jag vilja krama om någon och gråta,
få tröst i någons armar.
istället för att sitta själv i mitt hörn.
det är därför ni får dom snabba svaren när ni frågar,
för annars skulle ni märka om något var fel,
ni skulle märka om jag grät,
och jag vill inte det.
för jag vill inte att mitt skitliv ska gå ut över er.
tack till er som läste,
nu känner ni en annan del av mig. <3
Annons
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/snuttekaka/485582474/