Jag skulle vilja betsla ner Igor då han inte alls är lika hetriden som förrut. Förrut var han jämt stressad, han kunde koka över i huvudet bara av att stå stilla. Nu börjar han bli till åren och har insett att hjärtat fortsätter slå även när man står still eller travar i lägre tempo osv. ;) 

Han rids mest på kimblewick med tungfrihet men även på ett rakt pelham i gummi. När han var hård i munnen i höstas red jag honom i lugnt tempo på hackamore och det gick helt okej. Någon som har nåt förslag på något annat bett än hans kimblewick? :) Varför jag helst inte vill ha nåt av de betten han redan har är för att jag inte tycker det är schysst mot bl.a nerverna där kedjan sitter...

Har provat hackamore på honom men han var ganska spänd på det så skrittade och travade endast på det... Men ska flytta upp tygeln på hans kimblewick och rida honom på hack under lugnare turer så kanske jag kan övergå helt till hack om han känner sig mer bekväm med det. Föredrar bettlöst så vore himla skönt om det kunde funka på den gamle stöten! :)

Du har inga planer på att prova att rida i t ex sidepull? Det kanske han tycker är mer avslappnande? :)

Nä, det tror jag inte hade fungerat alls tyvärr... Han är väldigt spänd/stressad överlag, samtidigt som han är stel och har ganska mycket motor... Han är så lång liksom och är väl egentligen inte helt korrekt inriden så han lyssnar bara på tygeltag och inte vikthjälper "/

Jo, men sidepull är mycket bättre just för att svänga hästen i och med att du nämner tygeltag och vikthjälper. Ett hack är stelt, det är "bättre" att ha ett hack på en häst som inte vill stanna och ett sidepull på en häst som du kanske behöver mer "svängkraft". Det heter ju trots allt sidepull! Det är mycket tydligare och renare för en häst att förstå utan hävstång och allt vad hacket har för sig. (hacket kan man nästan jämföra lite med ett cyckelstyre om du förstår hur jag tänker?) Och rent stressmässigt så tror jag att han slappnat av mer i sidepull då det är mindre "dubbla" signaler, förvirringar och de smärtor hävstången framkallar runt hästens nos.
Vår häst Petra är förmodligen den mest stressade häst jag träffat när hon kom till oss, så vi var lite osäkra i början och red med bett de första veckorna innan vi bytte till sidepullet (innan så gick hon antingen med huvudet i vädret eller huvudet in mot bringan så fort man rörde tyglarna, t ex för att göra en halt eller sakta ner henne. Hon blev som en helt ny häst när vi bytte, sidepullet åsamkade henne ingen smärta och var tydligt och bekvämt. Sen är det ju förstås mycket mer arbete som ligger bakom den avslappning hon numera känner i vårt umgänge. Och det är något som man måste förstå, att det är mycket arbete med det och att dölja det eller titta bort kommer aldrig att ge någon en harmonisk och balanserad häst. Något alla hästar har potential till om man vågar slita lite för det och att våga försöka förstå.
Och om han inte är "korrekt" inriden så är det ju inget som hindrar dig att rida till honom? Fiona lyssnade inte ens på tygeltag när vi fick henne och med mycket jobb kan hon svänga, stanna och ändra tempo utan tygelkontakt - man kan faktiskt "lära en gammal hund att sitta"!

Ah, jo jag vet hur du tänker men jag "behöver" hävstångseffekten på honom då han bara drar annars.. :( Jättekrångligt, för visst blir han något stum på hacket men med sidepull hade han bara dragit på, har provat rida honom i grimma och tyglar, repgrimma osv (inte för att det är riktigt samma sak men..)

Jo jag vet att man kan lära hästar de flesta saker oavsett ålder, men jag har försökt i 5år och ägaren innan mig hade honom i 5-10 och inte heller hon kunde träna honom mer avslappnad... Hon tränade dressyrprogram på honom men han kunde aldrig slappna av så det var tyvärr därför hon tröttnade på honom tillslut, för han hade ingen kapacitet alls i dressyr.

Det är lite svårt att beskriva hur Igor är, men han är 23 år gammal och blev inriden vid 10års-åldern, men skickades troligtvis ut i skogen direkt och fick ingen jätteseriös inridning. Han är lång, trampar sällan under sig, har huvudet bland trädtopparna förutom när han skrittas på lång tygel - endast då är han avslappnad. Så fort man kortar upp tygeln stressar han upp sig, och i både trav och galopp drar han mycket och är lång. Man får ta och ge tygeln tills han lugnar sig till rätt tempo men han vill gärna smyga iväg så man får upprepa proceduren. Jag vet att det låter lite som att jag tar det på svart och vitt :/ Men Igor har ridits i nästan 15 år och har alltid kokat över i huvudet vid ridning, det är bara sådan han är. Jag önskar att jag kunde rida honom bettlöst på lång tygel och endast påverka honom med vikthjälperna, men det funkar verkligen inte på honom :( Har även provat olika hjälptyglar för att lära honom att sänka huvudet men han har motarbetat precis allt.

I mina ögon så kan det tränas med rätt metod, även hans stress. Om du ännu inte lyckats säger inte det dig något om att det är du som kanske måste upptäcka nya och egna stigar att ta för att nå ett mål? Släpp alla regler och upptäck er egen väg, låt honom lära dig och du lära honom.

Och att han drar upp huvudet och stressar när du tar kontakt i tyglarna avslöjar ju en stor stress för din häst, eller hur? Konstant kontakt i tyglarna är förvirrande för en häst som aldrig kan få ren eftergift och avslappning. Han är avslappnad när du har långa tyglar, varför inte spåna vidare på det? Där har du ju faktiskt en sak ni kan träna på för att han ska sluta stressa. Och varför ska reglerna alltid vara så hårda? Varför ska alltid människan bestämma precis hur fort det ska gå? Om han är avslappnad när han springer snabbare, varför inte låta honom springa snabbare? När han då känner avslappningen i det och du själv lär dig att slappna av så kommer han att sakta ner med rätt träning enbart med sitsen.

Min syster Lisa som har Petra (den hästen som var stressad) hade stora problem i vintras med att hon tyckte att Petra bara stack och drog i galopperna. Anledningen var att Lisa blev osäker och kände att hon måste ha full kontroll, så när hon försökte reglera tempot stressat och hårt sprang Petra fortare. Sen började jag hjälpa henne på allvar med problemet, först och främst jobbade vi i paddocken på att göra halt utan tygelkontakt, ha ett kommando och visa det ett tag och plocka sedan upp tyglarna lätt samtidigt som du gör det nya kommandot och ger total eftergift när hästen stannar. Det här tar förstås olika lång tid, men lägg ner hela ridpass på att träna just det här tills han förstår det. Sen jobbade Lisa och Petra på en stor inhägnad äng där jag mer eller mindre tvingade henne att släppa tyglarna helt och låta Petra galoppera, galoppen var snabb men inte stressad och ju mer hon kunde slappna av och lita på Petra ju lättare gick det för dem att sakta av. Och jag lovar dig att Igor kan lära sig det här, han är inte omöjlig, inga hästar är omöjliga med rätt träning!

Att förvänta sig olika resultat när man ständigt gör samma sak för att förändra något är ganska tanklöst och naivt. Man måste våga prova nya vägar, tänja på gränserna och våga misslyckas för att kunna hitta en ny stig. Får man minsta lilla positiv respons på en stig så ska man fortsätta på den, inte benhårt. Märker man att något inte funkar efter en tids tränande är det kanske dags att välja höger istället för vänster i en korsning på stigen om du förstår hur jag menar?

Och hjälptyglar är bara ett sätt för oss att dölja ett problem, det löser sig aldrig om man bara döljer det bakom remmar, bett och allt vad som finns, det är inte sann avslappning. Att ta tag i problem, råa, vassa och skälvande är så mycket jobbigare, men resultatet är så mycket bättre och på resan dit lär du känna din häst på djupare plan än du någonsin kunnat tänka dig.

Jag förstår dina resonemang, för jag är själv likadan med min andra ponny då han är så mycket mindre komplicerad. Han är enkel att nå fram till, han känns mer närvarande och har mer förtroende till mig än vad han själv har självförtroende. Igor tror för mycket på sig själv och är medveten om sin styrka och är otroligt envis.

Jag har aldrig haft konstant kontakt i tygeln, jag kan skritta honom hela rundor på lång tygel men ska vi trava sticker han direkt för att han är så taggad. Då har jag inget annat val än att korta tygeln och ta och ge tills han lugnar sig och kan hålla ett jämnt tempo. Släpper jag efter på tygeln smiter han genast iväg igen, och han lyssnar som sagt inte på vikthjälper så enda valet är att bromsa med tygeln (tyvärr). Och nej han är inte avslappnad om han får springa snabbare, han är precis lika spänd som när man håller i honom :P Jag är väldigt lugn och avslappnad som ryttare, jag är aldrig spänd när jag rider. Jag har en stilla hand och använder mig mycket av rösten och kliar honom i manken så jag har själv ingen stressande inverkan på honom.

Jag vet att hjälptyglar som missbrukas bara döljer problem, eller t.o.m förvärrar dem. Använder man dem på rätt sätt är det mer som en guide enligt mig. Jag provade chambon, martingal och graman mellan 2008-2010 men inget gav något som helst resultat så jag lade ner det. Jag har aldrig varit för skarpa bett eller hjälptyglar, jag har bara experimenterat med Igor på alla möjliga sätt för att försöka hitta en lösning, tagit till mig tips och råd och tränat på olika sätt. (Kan dock inte påstå att Kimblewick är speciellt skarpt egentligen men jag föredrar som sagt att kunna rida bettlöst).

Jag kommer att ta upp tygeln ett snäpp på hans kimblewick och skritta honom med hacket på lång tygel för att förhoppningsvis kunna byta ner mig senare till ett rakt bett med D-ringar. Han har lugnat sig betydligt under dessa 5 åren, så han lär ju inse en dag att det är minst lika kul att ta det lugnt och kontrollerat istället för att rusha och kapplöpa mot sin egen skugga ;)

Skönt att det löste sig med Petra! Jag hade ungefär samma träningsprocess med min ponny, vilket fungerade super. Han är lätt att få inverkan på, och har stabilt psyke:)

Okej, då förstår jag situationen ännu bättre! Vår förra häst Lukas, kanske inte superlikt din situation men ändå, fick aldrig lära sig gränser i sin uppväxt och med tiden lärde han sig själv hur stark han var och blev väldigt bossig och envis, så när vi fick honom var han "kung", vilket slutade med att han började sparkas när han märkte att han kunde bli av med oss som envisades med att försöka uppfostra honom och få honom välbalanserad. Så jag vet hur tungt det kan vara att få en häst som är fullt medveten om sin styrka att lyssna..

Okej, då förstår jag, då känns det ju som att du kanske hittat rätt stigar att följa men att de helt enkelt är långa och kräver en mycket tålmodig människa. Och är du en tålmodig människa, som jag får ett starkt intryck av så kan jag inte mycket annat än att bara önska dig ett stort lycka till och att jag håller tummarna för er två!

Jag gillar ditt tänk även om jag själv inte skulle använda hjälptyglar någonsin, men det känns ändå som att du har förståelse för användandet och därför kan använda det ansvarsfullt på en häst.

En övergångsperiod lämpar sig nog riktigt bra om han är en "seg" och envis häst som är medveten om sin styrka så är det en lång arbetsprocess. Och jag tycker att det är väldigt roligt att läsa att ditt mål ändå är att kunna slippa bett! ^^

Jo, hårt arbete lönar sig och det är ju så härligt när det lönar sig! Känns som att våra två ponnyer kan vara relativt lika ändå!

Ja, precis! Jag har provat tredelat med rörliga ringar och även ett rakt eggbett. Bettet med rörliga ringar funkade inte bra alls, men det raka var helt okej. I och med att jag har ett liggande hemma så kan jag ju försöka mig på att prova det igen istället för att som du sa - investera i ett nytt bett som kanske dessutom inte kommer att funka bra...

Inser att jag var otydlig med det där med rörliga ringar(A). Dubbla ringar menade jag! https://www.google.se/search?q=bett+r%C3%B6rliga+ringar&bav=on.2,or.r_qf.&bvm=bv.45960087,d.bGE&biw=1366&bih=677&um=1&ie=UTF-8&hl=sv&tbm=isch&source=og&sa=N&tab=wi&authuser=0&ei=q0qJUcyXIYrJ4ATq3IDQBA#um=1&hl=sv&authuser=0&tbm=isch&sa=1&q=bett+dubbla+ringar&oq=bett+dubbla+ringar&gs_l=img.3...14946.15652.0.15792.6.6.0.0.0.0.121.444.4j2.6.0...0.0...1c.1.12.img.iNSX2qijyw4&bav=on.2,or.r_qf.&bvm=bv.45960087,d.bGE&fp=2fb62f57aed7cfcb&biw=1366&bih=677&imgrc=OLOylQS0W8vUWM%3A%3BAFwYWmT0LnpTiM%3Bhttp%253A%252F%252Fstallsm.blogg.se%252Fimages%252F2011%252Fb516_wilson_bit_104549453_133348570.jpg%3Bhttp%253A%252F%252Fisabellewinkvist.blogg.se%252F2011%252Fjune%252Fbettproblem.html%3B200%3B150