July
Wednesday 25 February 2009 photo 1/2
|
"Snälla, berätta för mej vad som är fel?"
Hans röst är varken arg eller sträng, bara fylld med oro, den sortens oro man känner när man vet att någonting är riktigt fel med sin bästa vän.
Johanna kryper ihop för att komma bort från hans oroliga röst, han måste gå… gå nu, medan hon fortfarande kan hålla hungern och den tilltagande lusten borta.
Linus tar några steg fram mot Johanna och sätter sej på huk framför henne, hon sitter i-hopkurad på golvet med händerna över huvudet.
Han stryker henne sakta och ömt över håret.
"Vad är de, är det nå fel på dej?"
Ja! de är ett jätte stort fel på mej, tänker hon, men hon säger de inte.
Hon slår istället undan hans hand och drar sej enu mer bort från honom, in mot hörnet, hon känner hans närvara tillräckligt väl, utan att han måste röra vid henne, nu när hon är så här.
"vad är de med dej, du brukar aldrig uppföra dej så här?" Nu har ett stråk av irritation smugit sej in i hans så vanligt lugna röst.
"det är någonting som har hänt, eller hur?"
"Nej, bara gå, snälla." Ber hon bevekande.
Men Linus går inte, han går istället fram till henna där hon sitter i hörnet, han sätter sej mer bredvid henne och lägger tyst armarna runt hennes axlar och tycker hennes huvud mot sitt bröst.
Hon kan känna han trygga och välbekanta doft genom tröjan, hon ger efter lite för lusten, så pass att hon kan slappnar av lite.
Han stryker henne över ryggen och lutar hakan hot hennes hår.
Hon tittar upp, hon ser hans hals framför sej, hon känner att hon bara måste få röra den.
Hon lägger läpparna emot den underbart mjuka huden, hon fortsätter att stryker med läpparna över hans hals så....
NEJ! Hon vaknar upp precis i tid, hon sliter sej låss ur hans omfamning och drar dej så långt bort hon kan från honom.
"kom inte nära mej!" nästan skriker hon.
Hon darrar av rädsla för hur nära de hade varit.Linus bara tittar uttryckslöst på henne, reser sej och går för andra gången fram till henne och drar in henne till sitt bröst.
Hon spjärnar emot och försöker trycka honom ifrån sej, men Linus är starkare än henne och de dröjer inte länge innan dom sitter på samma sätt igen, med hans armar runt hennes axlar och med hennes läppar vilandes mot hans hals.
Hon hinner knappt tänka ett "förlåt" innan instinkten som hon som barn blivit förbannad med, tar över.
Hon känner den välbekanta tillfredställelsen när hennes hörnhänder trycks in i hans hals, Och den underbara smaken av hans varma blod, som saknta och njutningsfult rinner ner i hennes torra strue...
Hans röst är varken arg eller sträng, bara fylld med oro, den sortens oro man känner när man vet att någonting är riktigt fel med sin bästa vän.
Johanna kryper ihop för att komma bort från hans oroliga röst, han måste gå… gå nu, medan hon fortfarande kan hålla hungern och den tilltagande lusten borta.
Linus tar några steg fram mot Johanna och sätter sej på huk framför henne, hon sitter i-hopkurad på golvet med händerna över huvudet.
Han stryker henne sakta och ömt över håret.
"Vad är de, är det nå fel på dej?"
Ja! de är ett jätte stort fel på mej, tänker hon, men hon säger de inte.
Hon slår istället undan hans hand och drar sej enu mer bort från honom, in mot hörnet, hon känner hans närvara tillräckligt väl, utan att han måste röra vid henne, nu när hon är så här.
"vad är de med dej, du brukar aldrig uppföra dej så här?" Nu har ett stråk av irritation smugit sej in i hans så vanligt lugna röst.
"det är någonting som har hänt, eller hur?"
"Nej, bara gå, snälla." Ber hon bevekande.
Men Linus går inte, han går istället fram till henna där hon sitter i hörnet, han sätter sej mer bredvid henne och lägger tyst armarna runt hennes axlar och tycker hennes huvud mot sitt bröst.
Hon kan känna han trygga och välbekanta doft genom tröjan, hon ger efter lite för lusten, så pass att hon kan slappnar av lite.
Han stryker henne över ryggen och lutar hakan hot hennes hår.
Hon tittar upp, hon ser hans hals framför sej, hon känner att hon bara måste få röra den.
Hon lägger läpparna emot den underbart mjuka huden, hon fortsätter att stryker med läpparna över hans hals så....
NEJ! Hon vaknar upp precis i tid, hon sliter sej låss ur hans omfamning och drar dej så långt bort hon kan från honom.
"kom inte nära mej!" nästan skriker hon.
Hon darrar av rädsla för hur nära de hade varit.Linus bara tittar uttryckslöst på henne, reser sej och går för andra gången fram till henne och drar in henne till sitt bröst.
Directlink:
http://dayviews.com/sockerxd/336552583/
Visa toppen
Show footer