Johan. Det började ju bra, men när vi kom dit såg vi att det var alldeles för mycket stenar. men vi skulle försöka ändå. fast jag var livrädd. Jag hallkade till och åkte under vattnet, strömmen var stor och det var jätte svårt att hålla emot. Den bara slog bort fötterna på en. Jag slog i ryggen på en sten. Johan lyckades få tag i min arm,och det var ju tur för annars hade jag nog slagit ihjäl mig. För att få upp mig igen fick han lov att släppa min båt med mina nya skor i. Dom hjälpte mig till kanten, sedan fick jag gå resten av vägen. Men dom var ju så envisa att dom skulle gå igenom allt. När vi kom ner till lugnt vatten skulle vi försöka lita efter mina och Kalles skor(Som också hade åkt bort). Men det var meningslöst. Solen hade gått ner och men såg ingenting. Så vi gick hem istället. Dyngsura och kalla, utan skor. Fast hellre att jag förlorade skorna än livet.

Annons

The photo has no tags

October 2009