Brustet_hjärta@livet.nu

Av angelica m

Ur dagboken från en tjej som mår psykiskt dåligt.

Ropet på hjälp

Idag hände något konstigt jag har känt mej sviken hela dagen. Något känns fel och jag är mycket ledsen.

det känns som världen föll samman på vägen till skolan imorse. Det var regnigt ute och molnen var nästan svarta.

Stora pölar hade samlats på vägen. Och asfalten var dystert mörk grå. Avgaserna från bilarna var så tjockt att jag knappt kunde andas.

Mina svarta stuprör var dyngsura men det fick gå. När jag kom till skolan märkte jag att min röda jacka hade läckt igenom. Den röda fläcken bildade en vinröd fläck på

min t-shirt. Jag fick höra att någon bakom mig skrek emoskit flytta ifrån Borås. Första lekstionen var matte. Oföreberett prov, det gick väll bra ändå.

På lunchen står jag och röker. Jag fibblar fram min Nokia. Sänder ett sms till mamma att jag går hem. Väl hemma börjar jag gråta. Inget gick bra idag.

Mitt upp i all gråt kommer jag på mej själlv med att ha fibblat fram rakbladen. Dumma dag. Dags att sova. God natt.

Akuten

Sitter i skolan. Sista lektionen är bild. Snart dags att sluat och gå hem. När vi väl fick gå gick jag raka vägeen hem till mamma.

Jag och mamma bor själva i en lägenhet eftersom pappa dog i en bilolyka för 6år sedan.

Väl hemma sitter mamma med en kopp kaffe och ser ledsen ut. Jag frågar vad som har hänt. Hon ber mig att sitta ner.

- Dom har ringt från hemmet Marcus låg. Han hade tydligen tagigt en överdos av piller.

Jag är ledsen gumman men han klarade sig inte. Hon började gråta. Jag var chokad. Kunde det vara sant? Hade Marcus verkligen tagigt sitt liv?

Han som var på bättrings väg.Jag sprang in i rummet. Jag grät och jag grät.Tror aldrig jag gråtit så mycket förut. Mitt hjärta var brustet. Den ända kille

jag någonsin älskat var borta. Jag vill inte mer. jag drog fram min låda där ciggen låg. Tände en och tog ett bloss. Jag började gråta igen. Efter några minuter släkte jag ciggen.

Den fick mej inte att må bättre. Den gjorde allt värre. Jag drog fram min lilla ask med rakblad. Jag drog ett djupt drag och slocknade.

Jag vaknade efter ett tag i ett rum jag inte minns att jag somnade i. Det visade sig vara akuten. Mamma satt jämte mig och grät.

hon nästan skrek ut varför jag gjorde så. Hur jag kunde svika henne. Jag kollade på min arm, det var styngn efter att dom fick sy jacket.

jag frågade mamma varför hon inte lät mej gå . och varför kunde jag inte få vara med Marcus för evigt.

det ända hon svarade va "Men gumman ..." då grät hon. "Du förstår väll att du är det ända jag har kvar?"

Jag tystnade, jag ville bara somna om. Men jag var för pigg. Skulle aldrig klara av att somna om nu.

Hemma

Det var ingen skola för mej idag. Jag mådde för dåligt. Dem på skolan förstod det.

Jag satt och tänkte på vad som hade hänt på sjukhuset. Och det dem sa när dom hade märkt ärren på armen som var månader gamla.

Att dom kunde fixa en plats till mej på psyket. Men jag ville inte. Du skulle mamma vara orolig. Men jag vet inte vad jag skall göra.

Jag känner mej som om jag har ett brustet hjärta. Jag vill bara dö.

Sista ropet på hjälp

Det har nu gått 3 månader sedan Marcus dog. Jag mår bara värre och värre. Jag försöker kämpa men min kropp säger nej.

Mamma vet inte att jag fortfarande skär mig. Hon tror jag har slutat. Men det har jag inte. Jag skär mig på låren istället.

Det får hon aldrig veta. I skolan har det blivit värre. Jag skolkar allt mer och mer och är skoltrött. Jag som var en bra elev innan.

Och jag har inga vänner kvar. Mamma vet att jag röker nu. Hon såg mig när jag kom hem då jag satt vid matbordet. Hon blev väll inte så glad.

Men vad skulle hon säga? Jag mådde dåligt när hon inte visste men nu när hon vet så mår jag värre. Hon är besviken på mej . Hällre att hon är arg än besviken

Jag ropar på hjälp men ingen vill hjälpa.

Avskedsbrev

Idag har jag bästemt mig. Jag skall tyvärr nu lämna dig. Jag älskar dig mor. Och när du läser detta vill jag att du kollar sista sidorna i min dagbok.

Och loggar in på min msn och säger till alla att jag inet finns... För nu är det slut. Förlåt mamma. Men du klarar dej bättre utan mej. Jag älskar dej så otroligt mycket.

Din dotter Sofie......Min msn var : brustet_hjarta@livet.nu lösenordet är: själlvmord

Annons

The photo has no tags

February 2010