Tuesday 30 December 2008 photo 1/1
|
Lek inte enns att du vet hur jag mår. Assa fejka inte något när du inte ser.
Du ser det ytliga du ser mitt skal men under skalet så är jag sårbarast.
Jag är krossad, blyg och liten.
Under mitt "tuffa"skal är jag. Där är den riktiga Angelica.
Där är hon som aldrig behöver att fejka för att någon skall tro att hon är glad.
Där är hon sig själlv, där ingen ser att det är jag.
Ingen vet hur jag känner. Ingen vet att själen bränner.
Skall jag fortsätta fejka eller börja ta ett steg.
Ett steg mot verkligheten. Ett jätte kliv i livet.
Men det känns som jag går i en öken. Men det är inte sand och sol.
Det är hårda ord och mörker. Det är kallt.
Ett krossat hjärta sitter nu där ingen vet om det. Ett krossat hjärta ligger i krosseträd.
Du ser det ytliga du ser mitt skal men under skalet så är jag sårbarast.
Jag är krossad, blyg och liten.
Under mitt "tuffa"skal är jag. Där är den riktiga Angelica.
Där är hon som aldrig behöver att fejka för att någon skall tro att hon är glad.
Där är hon sig själlv, där ingen ser att det är jag.
Ingen vet hur jag känner. Ingen vet att själen bränner.
Skall jag fortsätta fejka eller börja ta ett steg.
Ett steg mot verkligheten. Ett jätte kliv i livet.
Men det känns som jag går i en öken. Men det är inte sand och sol.
Det är hårda ord och mörker. Det är kallt.
Ett krossat hjärta sitter nu där ingen vet om det. Ett krossat hjärta ligger i krosseträd.