Freya du länmade mig alldeles ensam i denna stora värd. Du dog för ung och allt gick så fort. Jag njöt hela tiden du fanns och hade aldrig trott att något sånnt här skulle hända. Du gjorde så att jag skrattade och log när jag var ledsen och du förstod när jag behövde tröst. Du var min ända vän när jag var ledsen. Jag saknar att ha dig vid min sida, att bli väckt mitt i natten för att du vill ut. Jag saknar din olydnad och din själ. Jag tänker på dig dag som natt. I mitt hjärta finns det en stor klump av saknan och förtvivlan. Du var den som jag älskat mest, den som kommit mig närmast in på livet. Du var och kommer alltid att vara min bästa vän. Saknar dig så att det gör ont och det käns som jag går omkring i ett mörker. Jag kan inte hitta ljuset hur länge jag än letar. Livet gårförbi mig som en mörk dimma som omsluter mig helt och hållet. Jag känner ingen längtan att leva och jag vill ha dig vid min sida igen

Fint...men sorgligt...