Först å främst så vill jag tillägna bilden åt Näsmens (Näsblod)

Tack vare den fick jag vakna upp 06:02 med en fyllig känsla i ena näsborren, efter några minuter kom jag till medvetande och insåg att det var näsblod. Satt runt 20 minuter på knä vid toaletten då dadsadgäSDKASDÄUSFGÄUKSA Usch iallafall D:

 

Jaja, sen funderade jag på att kliva upp, eftersom jag antog klockan var runt 9-10, trots att jag hade ett grymt behov av avslappning. Det var då jag såg att klockan var 06:28

*Applauce*

:D

{Uppload Unrelated}

Jaaawhaopp...<br />
<br />
Den där texten går upp idag!

Åhå, jamen jasså. Då så ska jag dela med mig av all min historia. Men för att göra en skräckinjagande lång historia hiskeligt kort...<br />
Det började en regnig natt, i oktober -78. Där var det en gammal gubbe som hette Ragnar MacSnus, som ägnade större delen av att bygga träkojor av plast som beståd av järnrör från utplockade mangoträd som växer långt ute på skara sommarland. Hursomhelst, den här unga damen Kurt-Lennart Adolfsson hade en son, en dotter och en liten apa som den kallade för Avbryt. När Avbryt en dag inte skull avbryta sin skidåkning utför pulkabacken i Ulriseholm, så kom det en nattsvart katt, vit som snö som hette Lejon och trampade förbi på travet. När han kom till grottan insåg han att han glömde plånboken hos forsen Gunnar Vixell, och flög då tillbaka till fallskämhopparklubben Ponty Myton för att berätta allt om vad han upplevt i Saharas Savann. Men det ville inte Lurt, så då bestämde sig prinsessan Bengt för att resa bak i tiden och hämta tillbaka sin systersån från ett försvunnet förflutet, som skulle inträffa för ungefär 20 år bakåt i framtiden. "BUUUU" sa laban när han höjde näven och började göra uppror mot Schlagerindustrin. Johan Palm kastade hastigt ett öga mot Lena PH som hade hittat en igenlimmad korkskruv som satt och tuggade på ett gammalt ostron. <br />
Och nu sitter jag här och skriver på datorn och har absolut ingenting att göra förutom att kolla på Keyboard Cat och giggla.