*vill tillbaka*

Det är ett hål i min väg, hålet ser ut som ett fönster.
Ett fönster utan gavlar, glas , lister och hakar det är ett fönster som tomt blickar ingenstans.
Det känns som om jag i vilken stund som hälst kommer att uppslukar av tommhet och likgiltighet.
Fönster är till för att öppnas och fly ur precis som burar, medans hål är oftast till för att krypa in i och gömma sig i. Om jag nu säger att det är ett hål får jag e kännsla som man på ett sätt kan att det är motsatsen till om jag skulle påstå att det var ett fönster. I det fönstret växer oron som förhinndrar tillit, som förhinndrar samtal och som förhinndrar levnad. I det hålet kan jag i min falska trygghet vitra bort och förgås.
Men skulle jag påstå att det var ett fönster så skulle jag säga att jag ingenting vet om vad som finns utanför, jag skulle gå runt och fundera på om jag skulle ta mig ut till det jag inte vet någonting om.
Jag skulle kunnde plantera blommor så att min värld skulle se inbjudande ut och vänta på att någon skulle komma och bjuda ut mig till världen jag inte vet någonting om, men då skulle jag få vänta utan vetskap om jag väntar förgäves eller inte.
Vi säger att jag stannar här och funderar på hur jag vill ha det, men jag kan inte fundera för evigt och jag kan inyte vänta förevigt för världen snurrar runt sin egen axel och den blir inte yngre med åren.

S