August
Sunday 2 August 2009 photo 1/1
|
Destruktiva regndroppar kastar sig mot fönstret. Andas då för helvete.
Andas. Allt är borta, hela livet krossas mot hopplöshetens hårda golv. Ska
vi gå nu? Eller ska vi stanna och försöka ta oss över muren till det
oändliga?
En man fiskar solkatter som stänker över gräset. Allt här är smutsigt.
Inte en själ står kvar men deras avtryck syns i snön. Våra avtryck tynar
bort. Ska vi stanna eller ska vi gå?
Vill du hålla i mitt andetag och hålla det hårt? Bara så att jag kan tänka
en sekund, utan att störas av alla fötter som stampar på mitt huvud? Att
man inte kan se när Han suddar ut världen. Vi är bara stoft i sanden.
Ett minne om att det nog brann en gång men minnet torkade ut. Vill du
minnas? Dofta min själ och andas djupt av aska, min vän. Vad som brann
minns ingen förutom de som gett upp livet självt. Ska vi ta mannen med
svar i händerna och gå?
Länkar i havet skymmer mina ögon och träden gråter för oss, för vår
förlust. Tomma ord börjar flyta upp från havsbotten, skriker sitt budskap
när de känner den kalla brisen över sin meningslösa struktur. Min älskling
vi blir döva! Håll dina öron hårt och simma med mig till öar av
frustration.
Stå här med mig bland gröna katter som smyger på bitarna av vårt liv.
Andas mina tankar och drick mitt hår, ikväll slåss vi mot månen. Stampa
inte på fågeln med guld i klon, den söker frihet som vi. Krossa händerna
dina och mata den med skärvorna.
Hertigen av Förtvivlan hämtar de som inte längre tror, men vi är inte som
dem. Hugg dig i hjärtat innan någon tar det ifrån dig och blås ut det till
sand över en öken. Ska vi sy himlen inatt? Ta pennan din och skriv din
ångest i stjärnorna. Han kommer se.
Andas. Allt är borta, hela livet krossas mot hopplöshetens hårda golv. Ska
vi gå nu? Eller ska vi stanna och försöka ta oss över muren till det
oändliga?
En man fiskar solkatter som stänker över gräset. Allt här är smutsigt.
Inte en själ står kvar men deras avtryck syns i snön. Våra avtryck tynar
bort. Ska vi stanna eller ska vi gå?
Vill du hålla i mitt andetag och hålla det hårt? Bara så att jag kan tänka
en sekund, utan att störas av alla fötter som stampar på mitt huvud? Att
man inte kan se när Han suddar ut världen. Vi är bara stoft i sanden.
Ett minne om att det nog brann en gång men minnet torkade ut. Vill du
minnas? Dofta min själ och andas djupt av aska, min vän. Vad som brann
minns ingen förutom de som gett upp livet självt. Ska vi ta mannen med
svar i händerna och gå?
Länkar i havet skymmer mina ögon och träden gråter för oss, för vår
förlust. Tomma ord börjar flyta upp från havsbotten, skriker sitt budskap
när de känner den kalla brisen över sin meningslösa struktur. Min älskling
vi blir döva! Håll dina öron hårt och simma med mig till öar av
frustration.
Stå här med mig bland gröna katter som smyger på bitarna av vårt liv.
Andas mina tankar och drick mitt hår, ikväll slåss vi mot månen. Stampa
inte på fågeln med guld i klon, den söker frihet som vi. Krossa händerna
dina och mata den med skärvorna.
Hertigen av Förtvivlan hämtar de som inte längre tror, men vi är inte som
dem. Hugg dig i hjärtat innan någon tar det ifrån dig och blås ut det till
sand över en öken. Ska vi sy himlen inatt? Ta pennan din och skriv din
ångest i stjärnorna. Han kommer se.
Visa toppen
Show footer