December
Wednesday 19 January 2011 photo 2/2
|
Obs! Om du känner att bilden är stötande för att du exempelvis känner någon som blev drabbad av olyckan och vill att jag ska ta bort bilden så skicka ett pm.
Det här var verkligen dagen från helvetet. Många dagar är dåliga i det här hushållet för att myndigheter och annat patrask bråkar så med oss (tyvärr) men den här dagen lyckades ändå vara något slags bottennapp.
Vi gick upp i god tid, åt frukost, gick ut med Rokkit och Ganto, fixade matsäck och allt annat vi kunde tänkas behöva under dagen.
Klockan 11:10 skulle en taxi komma för att plocka upp oss, vi skulle nämligen åka den ganska långa resan till Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
11:10 stod vi utanför porten och väntade men ingen taxi syntes till. Efter 20 minuter började vi känna oss ganska så stressade så vi gick upp i lägenheten och ringde till Samtrafik för att kolla var taxin var, dom fick kontakt med chauffören som sa att vi kunde gå ned nu för han kom fram nu. Vi gick ner, ingen taxi... 5 minuter senare så kom han, alltså redan ca 25 minuter försenad.
Vi sätter oss i bilen, han säger "Ni ska till Karolinska alltså?", "Ja." svarar vi.
Taxin börjar rulla och vi hinner inte mer än ut från parkeringen och kanske 50 meter ner på vägen innan det kommer ett trafikmeddelande på radion. Det har skett en olycka mellan en taxibil och ett tåg strax utanför Sala. Det dröjer inte länge förrän taxichauffören drar fram mobiltelefonen för att höra sig för vem det kan vara som krockat och om han känner personen.
"Är det ok om vi åker över Uppsala?" säger chauffören, "Ja, så länge vi kommer i tid så spelar det ingen roll för oss vilken väg du tar, gör som du vill."
Chauffören bestämmer sig för att åka förbi olycksplatsen i alla fall (bilden) och ungefär samtidigt får han också höra vem som körde taxin och att han kände vederbörande.
Både taxichauffören och hans manliga passagerare var döda. Taxin hade stannat inom bommarna på övergången och blivit träffad av tåget och släpats med 500 meter framför tåget. Bilen var bara en grå klump framför tåget. Var chaufför blir förstås ganska skakad av det hela och får svårt att tänka på annat än just detta men kör i alla fall vidare efter att ha sniglat förbi olycksplatsen.
Roberth somnar efter en stund bredvid mig som han alltid gör när han åker bil, det verkar vara hans försvar mot åksjuka eller nåt. Efter ett tag somnar även jag för jag hade inte fått särskilt många timmars sömn under natten.
Efter ett bra tag vaknar Roberth till och jag är halvvaken. Roberth knuffar till mig lite och pekar på klockan "Jag ska snart vara där!". "Var fasen är vi?" säger jag. "Vet inte...". "Är vi framme snart?" säger jag till chauffören "Ja då, om 5 minuter." "Va, 5 minuter? Var är vi egentligen?" och då ser jag en vägskylt. :S "Solna". ARGHHHH! "Är vi i Solna!?", "Ja. Vi är framme nu." "Men vi ska inte till Karolinska sjukhuset i Solna, vi ska till KS i Huddinge!" "Va?!".
Jävla helvetes fan säger jag bara. Klockan 13:00 skulle vi vara i Huddinge, nu är klockan istället 13:05 och vi är på motorvägen i Solna. Underbart.
Taxichauffören börjar i alla fall köra mot Huddinge samtidigt som han ringer Samtrafik och berättar för dom att dom gjort fel med bokningen men att han försöker köra oss till Huddinge ändå och se om vi skulle hinna "i tid". När chauffören är klar med sin telefon får Roberth låna den och ringe neurologavdelningen på KS i Huddinge men det är telefonkö. Han är nummer 4 i kö men det ska visa sig att det tar en halvtimme, precis lika lång tid som den extra resan ut till Huddinge skulle ta för att komma fram på telefon. Sköterskan springer och pratar med läkaren som säger att han inte har tid att ta emot oss. Vid det här laget är vi vid tågstationen nedanför sjukhuset, där man ser husen i Flemmingsberg. Vi berättar för chauffören hur det ligger till och han kör upp nedanför sjukhuset och vänder och börjar köra tillbaka. Hela denna resa för ingenting... :-(
Vi börjar åka tillbaka och han pratar med Samtrafik igen för att höra med dom om han ska köra oss tillbaka när han ändå har oss i bilen eller om vi skulle byta till den andra taxin som kommit för att plocka upp oss efter läkarbesöket. Det blev bestämt så att vi kunde stanna i den här taxin så den andra chauffören hade åkt förgäves, fast jag gissar att han var i Solna och inte Huddinge i alla fall. Vi börjar åka hem men stannar vid en bensinmack för att gå på toaletten sen kör vi vidare.
Jag frågar chauffören om man kunde få vara lite "fräck" och undra om det var ok att slippa betala för den här resan, vi hade ju ändå aldrig kommit till slutdestinationen och missat ett viktigt läkarbesök. Han ringde Samtrafik igen och frågade om det var ok och berättade att det ju faktiskt inte var vårt fel eftersom dom hade bokat fel osv. Han pratade med en person som hette Anette men hon sa prompt nej, vi skulle betala. Chauffören kände att vi kanske skulle prata med Samtrafik istället så han gav över luren till Roberth som fick prata med Anette men hon satte sig på tvären igen. Vi hade ju fått vår resa så det var klart att vi skulle betala tyckte hon. Jag hörde hur uppgiven Roberth lät och att han fick nära till att börja gråta så jag bad honom att ge över luren till mig. Så... även jag fick prata med denna trevliga Anette. Helt seriöst, jag har träffat och även pratat med många underliga, konstiga och direkt otrevliga människor inom serviceyrket när jag försökt hjälpa Roberth dom senaste 10 åren när han varit sjuk men den här personen är helt klart en av dom värre jag fått äran att stöta på. Jag har svårt att finna ord för att beskriva vad hon gjorde för... ja, hon var så enormt barnslig, det var som att prata med en treåring. Så fort jag försökte säga något så skrek hon "Nej, nej, nej, nej, nej, nej!!!" och dylikt så jag fick bara fram "Men.... vi.... har.... ju.... inte.... ens.... kommit.... till....rätt.... sjukhus...." varpå hon högt säger "Sluta avbryta mig hela tiden! Sluta avbryta, sluta avbryta, låt mig prata till punkt!". "Men det är ju du som avbryter mig." säger jag då "Nej det är det inte" säger hon. Såhär fortsätter det tills jag klämmer ur mig "Har du någon annan där som jag kan få prata med?". Hon går med på detta, kors i taket!
Luren ges över till någon annan. Några sekunder senare förstår jag varför. "Ja det är Gunnel". "Hej, vi undrar om vi kan få slippa betala för resan eftersom vi för det första blev över 40 minuter försenade och för det andra kom till fel stad." "Nä det går ju inte, ni kom till rätt stad!" "Men det gjorde vi ju inte, vi skulle till Huddinge men blev körda till Solna." "Ja men det är Stockholm, det är samma stad! Ni måste betala!" "Men, du kan väl inte mena att vi har kommit till rätt ställe när ni har kört oss till ett helt annat sjukhus?". "Men vadå, skulle ni inte till KS?", "Jo, men inte i Solna!". Det spelar ingen roll, ni har ju åkt med oss i alla fall." "Men vi kom ju inte ens fram till den plats dit vi skulle..." Så ni har inte varit i Huddinge?", "Det beror på hur man ser det." säger jag. "Så ni var aldrig ur vid sjukhuset påstår du?", "Nej." "Dom påstår att dom inte gått ur taxin i Huddinge. Men dom sitter ju i taxin på väg hem så dom har blivit upplockade eller hur?!" Säger tjuriga Gunnel till Anette i bakgrunden. Om Anette svarade och jag hörde vad hon sa minns jag inte.
Gunnel har någon gång under samtalet sagt "Annars kan du prata med vår chef om du inte är nöjd" vilket jag då inte ville för att det kändes just då inte nödvändigt, det var ju en sån skitsak hela grejen. Vid det här laget hade jag dock fått nog och försökte mig på en sista vinkling. "Kan du kolla upp åtminstone att det står att resan är bokad till Karolinska Sjukhuset i Solna?". "Ja." * fippel fippel * "Ja, den är bokad till Solna". Säger hon. "Ok, bra. Då erkänner du alltså att ni har bokat resan fel, till fel sjukhus." Varpå hon klämmer ur sig ett långdraget "Eeeeeeeehhhhhh..... vääääänta liiiite." Jag hör hur tangenterna smattrar i bakgrunden och tänker för mig själv. "Kan hon ändra bokningen i efterhand, kan hon få det att se ut som att dom gjort rätt bara för att kunna kräva pengar av mig? Efter någon minuts väntan så är hon tillbaka och säger att jo visst, resan är bokad till Solna men det gör ingen skillnad, vi ska betala. Det var sista droppen. "Ok, jag pratar gärna med er chef nu tack". Det blir tyst i luren. Tystnad.... ingenting händer... minuterna går... när kanske fem minuter gått så läggs luren på i örat på mig. *Tjuuuuuuuuuuut* skriker telefontonen i örat på mig.
"Hon la på luren i örat på mig!" säger jag högt ut och chauffören blir förskräckt. *Pling pling* låter det 30 sekunder senare framme hos chauffören. "Jaha, här kom det nåt nu!" säger han. "Hej Oska (taxichaufförens namn). Nu är det fixat, dom behöver inte betala för resan. Med vänliga hälsningar * manligt namn jag inte kommer ihåg * och Christer."
Jag blir skogstokig! Vilka jävla kärringar, har dom inget bättre för sig än att bråka med sjuka människor? Jag blir ledsen. :(
Efter måååånga om och men så kommer vi hem, helt slut psykiskt av bråk, missade tider, olyckor och annat och helt slut fysiskt av att sitta stilla så länge.
Så fort vi kommer hem skickar Roberth ett meddelande på msn till Johnny och frågar om han vill ta en hundpromenad med oss, det vill han och vi möts utanför.
"Hej, hur är det med er, hur gick det hos doktorn?". "Vi kom aldrig fram...."
Annons
Comment the photo
weeanna
Tue 15 Feb 2011 13:16
FY FAN!
AAARGH!
Säg till om ni behöver hjälp med körande.. TaxiAnna kan för det mesta! Och inte kostar det något heller.
AAARGH!
Säg till om ni behöver hjälp med körande.. TaxiAnna kan för det mesta! Och inte kostar det något heller.
weeanna
Wed 16 Feb 2011 18:27
Äsch då, men det är klart. Ni om några borde få tillbaka av all god karma ni genererar!
KaptenLuring
Fri 28 Jan 2011 03:19
Suck, man orkar inte ens bli förvånad längre. Även om du kanske tycker att du "bara orkar med" så ser jag det annorlunda. Du vågade stå på dig och dessutom sjönk du inte till deras låga nivå. Det ger mig mer kraft att våga stå på mig mot....ja, jag säger inget, för jag finner inget lämpligt samlingsord för alla dessa inkompetenta idioter.
Solskimmer
Fri 28 Jan 2011 16:53
Ja, man måste väl strida antar jag för att dom ska förstå att man inte beter sig på det viset.
EvilAndProud
Thu 27 Jan 2011 15:27
Satt i mobilen och kollade men texten var för lång och nu sitter jag här framför datorn och har läst alltihop. Muttrande och brummande sitter jag nu ilsket och svär över socialt handikappade människor som inte klarar av en så enkel sak som att boka taxi rätt. Stryk ska de ha!
Hoppas det löser sig och att ni får en ny läkartid och RÄTT taxiresa denna gång. <3
Hoppas det löser sig och att ni får en ny läkartid och RÄTT taxiresa denna gång. <3
EvilAndProud
Thu 27 Jan 2011 15:32
Förstår det. Och ni har ju fått kämpa ett bra tag nu dessutom. Även om man inte kan göra så mycket såhär på avstånd så tja. Jag håller tummarna för er, alltid. Och om ni någon gång behöver en chaufför så har jag nog körkort om en månad eller två ;)
SysterIster
Thu 27 Jan 2011 11:17
Herregud. Herregud...
Jag vet inte ens vad jag ska säga. Vilken jävla helvetes skitdag. Jag blir så INÅTHELVETE ledsen att ni ska behöva ta sånt här. Så jävla beklagligt, och dessutom de där jävla skatorna.
Min respekt för dig och Roberth bara växer och växer.
Jag vet inte ens vad jag ska säga. Vilken jävla helvetes skitdag. Jag blir så INÅTHELVETE ledsen att ni ska behöva ta sånt här. Så jävla beklagligt, och dessutom de där jävla skatorna.
Min respekt för dig och Roberth bara växer och växer.
Solskimmer
Thu 27 Jan 2011 12:18
Man blir ju tyvärr tvungen att "orka med" men det är förjävligt hur mycket otur man ska ha.
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/solskimmer/483417808/
Visa toppen
Show footer