Sunday 22 July 2007 photo 5/10
![]() ![]() |
Stjärnorna blänker, de är tårar som vi alla fällt. Liten som stor. Jag grät till himlen när jag trodde att jag förlorat mig själv. Jag lät ord som jag ville skrika ut förbli osagda. Mina handlingar tog över mitt förnuft. Mitt riktiga jag gömde allt längre och längre in. Jag förlorade mig själv till de mörka skuggorna som jag alltid har fruktat. Nu var jag en av dom. Allt blev mörkt. Himlen frös till is. Kunde inte känna eller se. Men mitt i allt det mörka kunde jag se en liten ljusstrimma... Och där stod du... Tog ett fast grepp om min hand och hjälpte mig upp på fötter igen.
Annons