Jag vet inte om jag ska säga förlåt till dig, eller något sånt. För det är ju inte jag som har gjort något. Det är ju liksom jag vet inte. Men varför an du inte bara lyssna på mig när jag pratar med dig ? Men såklart säger du ju att du lyssnar, men då skulle du inte fråga hela tiden varför. På något konstigt jävla fuckat sätt känns det som om jag har blivit lämnad och sviken av dig. På ett sätt vet jag det, men på ett annat känns de helt saajk. Usch, jag vill inte att du ska lämna mig för något jävla bråk som är en fis i världsrymden, men du får inte lämna mig, inte nu iaf. Då vette jag faan inte hur det kommer gå sen asså. Du vet hur mycke jag bryr mig om dig, det vet du. Och du vet att jag ställer upp till dig på allt. Det vet du, men jag vet inte hur jag ska skriva mer. Det är inte vi längre, det är inte som förut, och jag saknar faan det. Alla jävla stuner, alla resor, alla sjuka saker, vad har hänt med dom ?! borta föralltid eller ? HELVETE! varför ska det här alltid hända? men snälla, asså jag kan inte säga förlåt. jag kan bara inte, för jag vet att jag inte har gjort något mot dig. Men du kan ju inte lyssna på mig. Eller du kanske bara inte vill(?) vad vet jag. Du säger att jag ska prata med dig, men va faan du lyssnar ju inte på mig. För du kommer ju fråga exakt samma fråga dagen efter och sen komer de hålla på så. Jag orkar inte. Jag trodde du lyssnade och brydde dig, men jag vet inte längre. Men saken jag ville säga är att jag inte kan fatta att du bara lämnar mig ensam där. Du vet nog vem du är om du läser igenom allt. Är nog ganska klart vem de är. Hoppas du kan fatta hur allt är och att du inte lämnar mig har inte orken att förlora en till detta år. Det räcker med att den närmaste gick bort!

Annons

The photo has no tags

February 2011