Sunday 4 April 2010 photo 1/1
|
Sunday 4 April 2010 photo 1/1
|
Flickan och Herren, och ondskan.
Med tårarna som brann, brann ner för hennes kinder. Hon kände elden och eländets hetta bakom sig.
Hon visste att hon var tvungen att öka på stegen, öka så elden inte skulle hinna med.
Den lömska elden, elden som man inte kunde lita på, var henne i hälarna.
Hon skakade på sitt huvud, skakade så flätorna yrde i luften.
Hon mumlade tomma ord, ord som inget var, ord som ingen ville ha.
Hon skrek sina ord, skrek allt högre och änsligare.
Hon var rädd, hon darrade av rädslan.
Hon var tvungen, tvungen att öka på stegen, tvungen att rymma.
Men hon kunde inte gömma sig, för var som hest kunde grymheten finna henne. Den fick inte. Fick inte, aldrig någonsin.
Hon stannade upp, såg upp mot himlen.
Hon betraktade med sina gröna ögon himlen, himlen med den stora handen som närmade sig henne.
Hon sträckte sig för att nå handen, handen som hon var säker på skulle beskydda henne.
"Herre, snälla. Rädda mig från..." hon hann inte säga något mer, det var försent. Herren hann inte rädda henne. Inget hann rädda henne från det onda.