Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

Spegelflickan

Göteborg

April 2014

May 2014

October

2013

Spegelflickan

Anorexi.

Tårarna slutar aldrig rinna framför spegeln sedan jag gått upp i vikt. Jag är större än de flesta nu och det är inte som jag önskar.

Jag skriver för min egen skull men låter det än så länge vara öppet så att vem som helst kan läsa, så får vi väl se hur det bli med det framöver.

Ha gärna i åtanke att jag inte alltid är så här gnällig, för även jag hör hur negativt det låter och det är ingen bra egenskap.

Image position

How to make a nice presentation

Choose photo

Choose one of your photos, preferably one depicting yourself or that describes you. Adjust the image position with the tools in the next step. If you want to change to photo for another one, use the image icon in the bottom left corner.

Write a text

What is interesting to know about you? To change to style of the text, click the text icon in the bottom left corner. If you change the color and the text is hard to read you can give it a put a white faded background.

My latest photos

Och så var det igång, igen. Jag ligger på sjukhus, igen. Denna gång för min anorexia nervosa, igen, även om det inte alltid varit den jag legat inne för. Skillnaden denna gång är att jag ligger jag på vuxenpsyk, för enligt siffran på pappret är det här jag passar in. Men i själen, i praktiken och på alla andra ställen utom än på pappret, är jag fortfarande ett förtvivlat litet barn.
Jag vill härifrån, men inte ut till ett liv. För jag tror inte längre på att det finns ett liv som kommer kunna ta emot mig.

Jag hade helt och hållet glömt bort att denna bilddagbok existerade.
Precis som jag befarade var boendet jag hade fått alldeles för bra för att vara sant. Några dagar innan jag skulle börja skolas in kom det på omvägar fram att det var ett fruktansvärt ställe som bland annat hade misshandlat en av dem som bodde där. Plötsligt stod jag på noll igen, grundlurad, och utan någonstans att ta vägen. Hela processen att leta fick dra igång igen. Jag var väldigt uppgiven. Slutligen hittade de ett behandlingshem som jag nu har varit på i fyra månader. Det var en väldig omställning efter 20 månader på sjukhus.

Det är 365 dagar sedan jag skrev här sist, ett år om det inte hade varit för att 2012 var skottår.
Jag ligger fortfarande på sjukhus. Jag har varit här i ett år och tre månader.
Hopplösheten gnager. Jag är uppgiven och rädd. Livrädd inför livet.
Depressionen har minskat rejält.
Jag jobbar aktivt mot ätstörningen.
Jag trivs okej med min kropp, som ju faktiskt inte alls är tjock.
Jag har fått ett boende (men det finns ingen anledning att hoppas).
Ändå är allt så svårt, och jag orkar inte med att leva.

Tvångsinlagd sedan 3 månader tillbaka. Tvångssondats, tvångssprutats, bältessäng. Jag känner mig ensam och liten. Livrädd. Ledsen. Jag skriver lite på spegelflicka.devote.se ibland. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det finns en sak jag önskar mig, som inte är att bli smal. Trygghet. Men det finns inte någonstans. Allting skriker inuti.

Sen insåg jag att hjälpen inte fanns.
Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra av mig själv. Orkar jag läggs in nu? Klara jag det? Nej. Jag klarar inte av att inte kunna ta livet av mig om jag måste.
Det finns ingen hjälp att få för mig.
Fem minuter i taget. Andas. Lev.
Sakta men säkert; dö.
Dö långsamt inifrån.

Det går över.
Det går över.
Det går aldrig över.

April 2014

May 2014

Spegelflickan

Anorexi.

How to make a nice presentation

Choose photo

Write a text

My latest photos

Information

Photos

Support

Sponsrade artiklar