År. 1992. Regisserad av: Peter Manoogian. Med bla: Tracy Scoogins, Bentley Mitchum, Daniel Cerny.

Ett misslyckat gripande på ett par vapenhandlare leder olyckligtvis till att väcka en 66-årig demon med vars krafter han använder för att ge liv åt leksaker i lagerlokalen som de nu befinner sig i, leksaker som han använder som sina demoniska slavar. Demonen är ute efter en kropp att bo i så att han kan återfödas. Poliskvinnan som nu är fast i den gamla lagerlokalen är gravid och skulle funka perfekt att använda som värd. Nu måste hon och en handfull andra människor försöka besegra de demoniska leksakerna och ta sig ut levande.

Inledningen på filmen känns väldigt inspirerad av succen Childs Play som kom fyra år tidigare. Filmen i sig är väldigt cheesy och storyn och manus är snudd på larvigt men ändå så blir man underhållen. Detta är en B-film som är så pass dålig att den faktiskt blir bra. Dockorna är gjorda av Charles Band, en man vars dockor jag är mycket svag för. Dockor som setts i B-filmer såsom Gingerdead Man, Ghoulies m.fl. Bebis-dockan i Demonic Toys är bara för söt med sina one-liners, kunde inte annat än att bli charmad av henne. Musiken till filmen har Charles bror Richard Band bidragit med. Dialogerna och handlingen kan ibland få en att brista ut i skratt och undra vad David S. Goyer tänkte på när han skrev detta. Det ska tilläggas att på senare tid så har han varit med och skrivit The Dark Knight. Han har även skrivit manus till Blade och screenplay till Jumper, så av någon outgrundlig anledning så har han kommit någon vart och inte fastnat i B-filmsträsket. Skådespelarna är lite halvtaskiga utan att varken bli bra eller dåliga men det hör nästan till den här typen av filmer. Vill man se en film involverandes dockor som är så dålig att den blir bra så bör man se den här. Tycker själv att den slår Puppetmaster (1989) på fingrarna. 6/10

Annons

Bilden saknar taggar

oktober 2011