January
Tuesday 6 October 2009 photo 2/2
|
Jag tog bort min andra Domatt för att den blev fail.
Men här är en ny som jag blev hyfsat nöjd med, hoppas ni gillar den. ^^
Ge mig gärna positiv och negativ kritik, vad ni gillade och inte gillade,så att jag vet hur jag ska kunna förbättra mig :)
Det här kapitlet dedicerar jag till Smurf (Stenaskiten) för att han inspirerade det.
Det kommer bli sammanlagt 3 kapitel. Inte så värst lång.
Puss <3
Motstånd är meningslöst Del 1
Dominic
Jag såg in i hans klarblåa ögon och log, strök lätt med handen över hans lena kind och kysste honom åter igen. Tog ett fastare grepp runt hans smala midja och pressade hans kropp tätare mot min.
Jag drog ut på kyssen så länge som mina lungor tillät, kippade efter luft var och annan sekund och stönade hans namn.
”Matt.”
Han log mot mina läppar och förde sina smala fingrar innanför min tunna skjorta, tryckte upp mig mot väggen och rev mig hårdhänt på ryggen. Jag bet mig hårt i läppen för att inte skrika ut hans namn, lade mina armar runt hans hals och tryckte hans kropp ännu tätare intill mig.
Han nafsade mig på halsen och gjorde misstaget att bita mig i örat. Jag kände hur ett högt skrik byggdes upp i min hals. Jag kunde inte kontrollera mig. Ett lågt kvidande ljud hördes från mina läppar, sedan kvävde Matts hand resten av mitt skrik. Han såg sig snabbt över axeln och såg sig vakande om. Det var helt öde i den ljusa korridorren.
Han riktade sedan blicken åter på mig och log. Ett retsamt, självsäkert leende.
Han började knäppa upp mina tajta jeans och förde sedan ner sin hans i mina byxor. Jag spärrade upp ögonen och böjde huvudet bakåt och såg upp i taket. Jag började andas tyngre och tyngre när han smekte mig.
Jag stönade lågt och Matt log retsamt mot mig.
Plötsligt, öppnades en dörr till höger om oss. Matt drog snabbt ut handen ur mina byxor och jag drog ner min svarta skjorta över min byxmidja som var uppknäppt. Matt tog ett steg tillbaka och mannen som öppnat dörren tittade på oss, skakade på huvudet och suckade sedan irriterat.
”Dom, Matt. Så det är här ni är. Kom igen nu, gubbarna kommer inte vänta hela dagen. Vad kan möjligtvis vara viktigare än det här mötet så att ni måste gå iväg i tio minuter?” Tom såg från mig till Matt och tillbaka igen.
”Ingenting”, svarade Matt. ”Låt oss få det här överstökat.”
Tom vände sig om och gick tillbaka genom dörren. Så fort han vände sig om skyndade jag mig att knäppa mina byxor och följa efter Matt som gått efter Tom.
Vi kom ut i en liten trapputgång som luktade nymålat. Vi gick tysta ner för trapporna och in genom en dörr mittemot som ledde till mitten av en korridor med murar av dörrar på vardera sida.
Vi följde efter Tom till det vanliga kontorsrummet som våra möten med skivbolaget brukade hålla till. När vi kom in satt de tio sura gubbarna i sina dyra kostymer och mumlade irriterat över avbrottet. Vi satte oss ner på stolarna och den viktigaste av ’De Kostymklädda’, - en ond allians mot allt roligt och glatt, i min värld – George, ’The Master of all evil’, harklade sig ljudligt.
Jag kände mig utstirrad och påkommen. Som om de viste allt.
Jag sjönk ner i stolen bredvid Matt och trummade nervöst med fingrarna på mitt ben. Jag avskydde mötena med skivbolaget.
”Nå? Kom ni fram till något?” Muttrade George och så rakt fram på Matt.
Matt satte sig sak i ryggen och använde sin professionella röst.
”Ja, vi diskuterade några små detaljer som vi kan tala om senare.” Han lutade sig sedan tillbaka i stolen och såg från det ena rynkiga ansiktet till det andra. Det var obehagligt stelt.
Jag sneglade på Chris som satt på andra sidan av Matt. Han satt ointresserad och uttråkad tillbakalutad i stolen med händerna knäppta över magen och blicken i taket.
Jag förde blicken till Matt. Han satt orörd i sin stol med blicken på George.
Hur kunde han vara så lugn?
Efter hans ryck att dra ut mig ur rummet under olämpliga omständigheter, blev jag alltid helt skakis. Det tog oftast minst tio minuter innan jag var helt återhämtad. Men Matt… han var helt lugn, inte ett tecken på ansträngning.
Han klarblåa ögon glittrade i solljuset som sken in genom panorama fönstret mittemot. Han drog fingrarna genom sitt svarta kortklippta hår och nickade instämmande. Vad de diskuterade hade jag ingen aning om. Jag var fullt upptagen med att studera Matts alla perfekta ansiktsdrag.
Från hans underbara klarblåa ögon och hans lite krokiga näsa till hans bedårande grop i hakan och väl markerade käkben.
Jag var som förtrollad.
Matt vände sig mot mig.
”Vad tycker du Dom? Låter det bra?”
Jag ryckte till.
”Ehm, va? Ja, visst.” Jag hade ingen aning om vad jag svarade på. Men Matt bara log, nickade och ställde sig upp. Jag, Tom och Chris gjorde det samma. Matt nickade mot ’De Kostymklädda’ och gick ut ur rummet.
Det här kapitlet dedicerar jag till Smurf (Stenaskiten) för att han inspirerade det.
Det kommer bli sammanlagt 3 kapitel. Inte så värst lång.
Motstånd är meningslöst Del 1
Dominic
Jag såg in i hans klarblåa ögon och log, strök lätt med handen över hans lena kind och kysste honom åter igen. Tog ett fastare grepp runt hans smala midja och pressade hans kropp tätare mot min.
Jag drog ut på kyssen så länge som mina lungor tillät, kippade efter luft var och annan sekund och stönade hans namn.
”Matt.”
Han log mot mina läppar och förde sina smala fingrar innanför min tunna skjorta, tryckte upp mig mot väggen och rev mig hårdhänt på ryggen. Jag bet mig hårt i läppen för att inte skrika ut hans namn, lade mina armar runt hans hals och tryckte hans kropp ännu tätare intill mig.
Han nafsade mig på halsen och gjorde misstaget att bita mig i örat. Jag kände hur ett högt skrik byggdes upp i min hals. Jag kunde inte kontrollera mig. Ett lågt kvidande ljud hördes från mina läppar, sedan kvävde Matts hand resten av mitt skrik. Han såg sig snabbt över axeln och såg sig vakande om. Det var helt öde i den ljusa korridorren.
Han riktade sedan blicken åter på mig och log. Ett retsamt, självsäkert leende.
Han började knäppa upp mina tajta jeans och förde sedan ner sin hans i mina byxor. Jag spärrade upp ögonen och böjde huvudet bakåt och såg upp i taket. Jag började andas tyngre och tyngre när han smekte mig.
Jag stönade lågt och Matt log retsamt mot mig.
Plötsligt, öppnades en dörr till höger om oss. Matt drog snabbt ut handen ur mina byxor och jag drog ner min svarta skjorta över min byxmidja som var uppknäppt. Matt tog ett steg tillbaka och mannen som öppnat dörren tittade på oss, skakade på huvudet och suckade sedan irriterat.
”Dom, Matt. Så det är här ni är. Kom igen nu, gubbarna kommer inte vänta hela dagen. Vad kan möjligtvis vara viktigare än det här mötet så att ni måste gå iväg i tio minuter?” Tom såg från mig till Matt och tillbaka igen.
”Ingenting”, svarade Matt. ”Låt oss få det här överstökat.”
Tom vände sig om och gick tillbaka genom dörren. Så fort han vände sig om skyndade jag mig att knäppa mina byxor och följa efter Matt som gått efter Tom.
Vi kom ut i en liten trapputgång som luktade nymålat. Vi gick tysta ner för trapporna och in genom en dörr mittemot som ledde till mitten av en korridor med murar av dörrar på vardera sida.
Vi följde efter Tom till det vanliga kontorsrummet som våra möten med skivbolaget brukade hålla till. När vi kom in satt de tio sura gubbarna i sina dyra kostymer och mumlade irriterat över avbrottet. Vi satte oss ner på stolarna och den viktigaste av ’De Kostymklädda’, - en ond allians mot allt roligt och glatt, i min värld – George, ’The Master of all evil’, harklade sig ljudligt.
Jag kände mig utstirrad och påkommen. Som om de viste allt.
Jag sjönk ner i stolen bredvid Matt och trummade nervöst med fingrarna på mitt ben. Jag avskydde mötena med skivbolaget.
”Nå? Kom ni fram till något?” Muttrade George och så rakt fram på Matt.
Matt satte sig sak i ryggen och använde sin professionella röst.
”Ja, vi diskuterade några små detaljer som vi kan tala om senare.” Han lutade sig sedan tillbaka i stolen och såg från det ena rynkiga ansiktet till det andra. Det var obehagligt stelt.
Jag sneglade på Chris som satt på andra sidan av Matt. Han satt ointresserad och uttråkad tillbakalutad i stolen med händerna knäppta över magen och blicken i taket.
Jag förde blicken till Matt. Han satt orörd i sin stol med blicken på George.
Hur kunde han vara så lugn?
Efter hans ryck att dra ut mig ur rummet under olämpliga omständigheter, blev jag alltid helt skakis. Det tog oftast minst tio minuter innan jag var helt återhämtad. Men Matt… han var helt lugn, inte ett tecken på ansträngning.
Han klarblåa ögon glittrade i solljuset som sken in genom panorama fönstret mittemot. Han drog fingrarna genom sitt svarta kortklippta hår och nickade instämmande. Vad de diskuterade hade jag ingen aning om. Jag var fullt upptagen med att studera Matts alla perfekta ansiktsdrag.
Från hans underbara klarblåa ögon och hans lite krokiga näsa till hans bedårande grop i hakan och väl markerade käkben.
”Vad tycker du Dom? Låter det bra?”
Jag ryckte till.
”Ehm, va? Ja, visst.” Jag hade ingen aning om vad jag svarade på. Men Matt bara log, nickade och ställde sig upp. Jag, Tom och Chris gjorde det samma. Matt nickade mot ’De Kostymklädda’ och gick ut ur rummet.
Comment the photo
Verkligen!!
"En perfekt beskrivning på Matts underbara ansikte :)<3" Håller verkligen med!!
SKIT braaa!!
du har skillz människa! :D<3
och när man har den textvinkeln på bdb så blir det typ så aoutomatiskt :P
38 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/spoons/415070185/
Visa toppen
Show footer