Nu ger jag snart upp med allt , ingenting blir ju bättre? magen fukkar ur mer och mer , paniken har jag ingen kontroll över, går upp i vikt för att jag inte gör något... sen har jag så många runt om kring mig som förväntar sig att jag ska klara av allt så det sätter en sådan otrolig press på mig..

Sen blir saker och ting inte bättre av att vi glider ifrån varandra mer och mer, delar ingenting längre hittar aldrig på något tillsammans längre utan du har dina vänner ect. VISST JAG SPELAR WOW! men jag är inte så beroende att jag inte kan sluta spela..

Saknar dig så otroligt mycket, önskar verkligen att du var här och kunde guida mig igenom livet för jag vet inte vilken väg jag ska ta vet inte hur jag ska göra helt enkelt, skulle bara vilja haft dig vid min sida när jag har det svårt..

Just nu vill jag bara försvinna så jävla mycket problem så jag blir galen...

Skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig eller något "behöver ingen sympati" skriver bara för att få ut lite från min bröstkorg för det börjar att bli överfullt av saker som jag inte 100%igt kan prata om....

Ska jag springa iväg och aldrig titta bakåt igen? trodde inte livet var så här jävla komplicerat hade jag vetat det hade jag fan aldrig fötts..

Du kan prata med mig om du vill?